Idag har det varit en sådan där dag. Orken stannade kvar i sängen när jag hasade mig upp. Energin råkade jag glömma i radhuset efter första flyttlasset. En sådan dag har det varit och det är ok. Imorgon blir det nog bättre.
Det flyttas mycket nu. I helgen bär det iväg till ett fint radhus en bit bort och några veckor senare flyttar vi vidare till en billigare lägenhet. Allt för att vi tycker att det är så otroligt roligt att bära kartonger och packa skit som man tänker att "det här borde jag kasta men orkar inte sortera nu utan jag tar det innan nästa flytt". När det går som mest segt ska jag påminna mig själv om att vi gör allt det här för att en vacker dag få landa i vårat fina hus. Vi flyttar två gånger på en månad för att vara ekonomiska och för att de små kronor som får hamna i pengabburken istället för hos hyresvärden ska få spenderas på gräs om något år. Lyckos dem!
Det känns en smula vemodigt att lämna vår fina lägenhet på lördag. Det bor så många minnen mellan väggarna och så många händelser har etsat sig fast i hjärnan. Jag glömmer aldrig när första värkarna startade och jag fick spendera någon timme i en kokhet dusch mitt i natten. Inte heller kommer jag glömma den första tiden med Ella, när hon grät och jag vandrade runt som en skugga av mig själv och funderade på vad vi hade gett oss in på. Vissa nätter har vi suttit ute på balkongen i sommarvärmen med Ella i famnen för att stackars liten har haft svårt att andas när förkylningen varit för tuff. Jag hoppas att jag kommer minnas allt och lite till för det vore sorgligt att glömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar