Dagarna i radhuset flyger förbi och tur är väl det. Jag är inte så bra på att bo bland kartonger med en sambo som är är och förblir mer eller mindre orörlig. Det visste jag innan och det har jag åter fått kvitto på nu. Jag vill ställa ordning och jag vill inte ha en potatis i soffan som bara grymtar till svar medan han zappar mellan kanalerna. Det börjar ordna upp sig, det börjar osa framsteg så jag jublar högt och hoppar på stället. Om en månad går nästa flyttlass och då ska det bli skönt att få packa upp och fixa fint lagom till jul. Om någon känner sig sugen på att hjälpa till att bära så är tiden 18 december från klockan 12. Jag tar gladeligen emot anmälningar och min pappa blir ännu gladare för han börjar nog, med all rätt, tröttna på sin rastlösa dotter. Att jag planerar in flyttar kors och tvärs när jag är gravid är inget jag gör med flit. Det måste vara någon djävul på axeln som gillar att terrorisera mina vänner och min familj. Eller ge dem muskler, det är samma lika.
Idag har vi passat på att träffa Lova, Niklas, Alva, Vilton, Jennie och Melvin så energin är återfunnen. Fina, underbara vänner är ni och jag planerar att hålla hårt i er tills jag inte orkar hålla mer och då hoppas jag att ni håller i mig så att jag inte snubblar och ramlar.
Annars då. Kotten har börjat puffa tillbaka när jag trycker på honom och jag funderar febrilt över ett projektnamn. Ett faktiskt namn är också under konstruktion och det är vansinnigt svårt med pojknamn. Flicknamn har jag så att jag skulle kunna ploppa ut ett helt fotbollslag och döpa dem på studs men pojknamn letar jag förtvivlat efter. Tur att jag har några månader kvar. Johan kommer att komma med en liten ihopknåpad lista innehållande fyra namn lagom till avfärden mot BB. Jag känner honom väl min lilla soffpotatis.
Ellas nya smeknamn på mig är "älskling" och hon är så fantastisk så att jag häpnar varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar