Sjukt gravid

Sådär ja. Nu är jag rejält gravid. Fram tills nu har det varit relativt lätt. Relativt, för allt beror ju på vad man jämför med såklart, men nu är det kört. Jag har svårt att ta mig upp ur sängen och jag har svårt att ta mig ner i densamma. Jag suckar och stönar och hasar mig fram i lägenheten på kvällarna när kroppen har sagt ifrån och checkat ut. Idag såg jag att korvfingrarna hade anlänt och svullna fötter berikades jag med häromdagen. MEN, att problemen kommer såhär några ynka veckor innan förlossningen är ju bra. Det hade kunnat varit värre.

Världens finaste Ella sover hos farmor och Lennart inatt och jag längtar efter mitt hjärta. Hon är fantastisk och finast och trots att trotsåldern börjar visa sig allt oftare så är hon det bästa jag vet. Att krypa ner bredvid henne i sängen när det är dags för nattning är oslagbart. När hon kramar om mig och klappar mig över håret så älskar jag varje minut och varje sekund. Den gravida mamman behöver onekligen en kväll för sig själv och framför allt en sovmorgon, men det går inte att komma ifrån att en del av mig är ute på vift och att det känns tomt. Ikväll ska jag och Johan roa oss med pizza och Melodifestival och imorgon blir familjen fulltalig igen. Lillebror skvalpar runt i magen och väntar på den rätta tiden att hitta ut. Ella pussar på magen och klappar fint och jag hoppas att hon gör detsamma när den lilla killen kommer.

Johan har varit sjuk i några dagar och det frestar på mer än jag vill erkänna. Hade han varit på topp så hade jag haft utrymme att vara så höggravid som jag faktiskt känner mig, men med en snörvlande karl som har växt fast i soffan så går det liksom inte att lägga sig skavfötters. Hushållet måste fungera, med allt vad det innebär. Dock så kanske det hjälper bebisen att skynda på sin ankomst och det vore ju trevligt.

Igår fick vi umgås med Lova, Alva och Vilton och jag har saknat dem. Fina, underbara människor! Det ska bli mer kvalitetsumgänge när jobbet tar slut för min del. På tisdag kväll ställer jag klockan på 5.40 för sista gången på länge. Nu har jag banne mig slitit på hotellet så det räcker och blir över. Det är kul och jag kommer sakna mina arbetskamrater något enormt, men nu skriker kroppen att det får räcka. Och jag ska försöka lyssna. För en gångs skull.