Semestern bara rinner ifrån oss. Bokstavligt talat. Jäkla skitregn och förbannade kyla. Såhär var det minsann inte när jag var liten. Måhända att minnet är kasst och selektivt som bara sjutton, men det kan omöjligt ha varit såhär lite sol när jag var barn. Fortsätter "somrarna" att bestå av en soldag här och där så blir jag tvungen att vinna på Lotto så att vi kan köpa oss ett hus vid Söderhavet. Eller Medelhavet, vilket som fungerar sålänge solen skiner.
Trots-Ella trotsar värre än någonsin. Vissa dagar är hon sötare men titt som tätt är hon arg och jävlig. Det hör till åldern, men jag hoppas att det går över snart. Det är inte roligt att bråka om allt, hela tiden. Hon är ju min bästa tjej och jag vill inte vara arg. Det frestar på att vara sur och irriterad jämt, jag vill vara en glad mamma. Vi går varandra lite på nerverna, men jag ska stå ut och jag ska vinna den här trotsfighten som vi sysselsätter oss med. Jag hoppas alla vänner står ut och finns kvar när trotset är borta för hur arg hon än kan verka så gillar hon sina kompisar hur mycket som helst. Hon visar det genom att dra i håret och puttas just nu, men det blir bättre.
"Jag älskar om dig mamma!"
Mamma älskar dig också Ella. Alla dagar, jämt.
1 kommentar:
Jag vet inte om det räknas som liten men sommaren efter att jag slutade nian var lika kass som denna om inte sämre.
Skicka en kommentar