Surkärring deluxe

Surkärring. Tjatmoster. Ungefär så har jag känt mig de senaste dagarna. Jag är så ofantligt trött på att höra mitt eget tjat och min egen gälla, ilskna stämma. Jag vill vara en glad, sprudlande mamma som bakar muffins med ena handen och leker med lego med den andra. Samtidigt som jag läser pedagogiska sagor och sjunger en vacker melodi. Jag är fullkomligt medveten om att det är omöjligt och förmodligen bra tråkigt att vara glad och perfekt jämt, men gräset är ju alltid grönare. Jag vill att mina barn ska växa upp och tycka att deras mamma var en glad prick som hade roliga idéer och påhitt. Inte någon som gick runt och gnällde konstant. Och det gör jag inte. Gnäller konstant alltså. Allt som oftast är jag glad men vissa dagarna när orken tar slut och det stora barnet trotsar mig till vansinne så känns det som att jag inte gör annat än att skrika. Att vi håller på och slutar med napp och blöja just nu gör inte saken bättre. Eller att jag slutat med godis för en månad heller för den delen. Men idag är jag glad.

Och jag slutade för övrigt med napp och blöja för ganska många år sedan men är man mammaledig så är det "vi" och inte bara Ella eller bara Lukas som gäller. All. In.  

Lukas vaknade upp imorse tillsammans med en liten tand. Den första, lilla tanden har ploppat upp i hans mun och genast verkar bajsandet och missnöjet de senaste dagarna rimligt. Han är fantastiskt fin och snäll och glad i princip jämt så jag klagar inte. Stora killen.

Cirkusen i lördags fick betyget jätteroligt av Ella. Hon var glad från början till slut och det bästa var nog elefanterna och pojkarna som hoppade studsmatta. Och Bamse. Och Vargen. Och Lilleskutt, Det är kul att umgås och det var riktigt roligt att träffa Lova och Niklas och barnen igen. Det går för länge mellan gångerna för livet kommer i vägen då och då. Det där livet ni vet. 

Lukas har över en natt blivit så stor. Inte nog med tanden, nuförtiden går han även runt i sin gåstol och spanar i lägenheten. Eller han backar för det är det enda han kan än så länge, men han kan åtminstone röra sig själv vilket gör honom mer nöjd än innan.