Gymnastik

Sådär, nu är de första kartongerna packade och klara. Den där stressen jag nämnde i tidigare inlägg är här på allvar nu. Man hinner samla på sig mycket skit medan man lever onekligen men det märker man inte förrän man ska packa ner allt i banankartonger. Så jag borde ta tag i säljandet. Dock så är jag lat, jag orkar inte ha sjuttonhundra människor som ringer och ska pruta redan löjliga priser och jag orkar inte skicka iväg en miljard paket om dagen med kläder och böcker och filmer. Jag borde ta mitt bohag och ställa mig på en loppis och sälja tills allt är slut, men det börjar tiden bli knapp för. Eftersom jag känner mig själv rätt bra efter alla dessa år så är jag ganska säker på att jag kommer släpa med mig alla saker till huset och under tiden jag släpar kommer jag svära och svära och spotta och sucka för att jag aldrig lär mig.

I lördags gympade vi och ojsan vad det var mysigt. En riktigt succe skulle jag vilja kalla det. Barnen kom igång så fort de klev innanför dörrarna i gymnastiksalen och vi föräldrar kunde umgås och hinna prata ikapp om sådant man har missat och inte hunnit berätta tidigare. Det finns ingen bättre känsla än att se sin dotter så otroligt överlycklig! Hon älskar gympastunderna och jag ska minsann se till att de fortsätter. Nästa gång blir förmodligen i Maj, för innan dess finns det som sagt ingen tid över till annat som inte har med hus och flytt att göra.

Ella och bästisen Hanna

Fikadags i halvlek

Igår så åkte hela familjen till Kumla för att fira att mormodern hade fyllt 60 år. Som sagt, tiden går fort. Det blev en mysig dag med promenad i solskenet och gott fika. Ella var i sitt esse bland allt fikabröd, hon brås på sin mor. Stackars. barn.

Busungen

Ella och morfar

Älskade tjejen!

Mormor och barnen