Magsjuka deluxe

Ella är en fena på pulkaåkning

Alltså, jag kan ha låtit en smula självbelåten i föregående inlägg. Jag hade minsann överlevt Ellas magsjuka utan större besvär etc etc osv. Tji fick jag kan man vackert konstatera. I lördags bjöd först Johan på spyor till höger och vänster och på natten var det min tur att hålla toaletten sällskap. Det här med att spy är inte min grej. Inte för fem öre. Men eftersom jag ogillar att må illa så var det bara att stoppa fingrarna i halsen och säga hej till magsjukan. På söndagen låg både jag och Johan i soffan och tyckte rätt synd om oss själva. Stackars barnen tassade runt och undrade varför föräldrarna bara låg där. Ingen ork hade vi och även fast vi försökte vara glada och trevliga så sken sjukan igenom. På söndagskvällen bjöd Lukas på kaskadspyor och sedan gjorde vi high five allihopa och bestämde oss för att tacka magsjukan för denna gång. Sketna sjuka, jag hoppas det dröjer tills vi möts igen.

Ella är fyra år och beter sig som fyraåringar gör mest. Hon är duktig och glad och trevlig och avancerad på många vis, men nu har det kommit en fas som jag inte gillar sådär vidare värst mycket. Ena stunden är hon stor och kan allting själv, nästa stund är hon liten och klarar ingenting. I mitten står jag och försöker vara till lags men det är svårt när inte ens hon själv hänger med i svängarna. Hon vill vara väldigt nära och kramas och helt plötsligt vill hon vara själv och gråta och skrika. Det kan inte vara lätt och jag skyller på hormoner och diverese faser. Häromdagen var vi glada och sams när vi åkt hem från dagis - när jag parkerade bilen på garageuppfarten var vi helt plötsligt osams. Typ. Ella var i alla fall jäkligt osams för hon skrek och grät i baksätet och i framsätet satt jag som en fågelholk. Jag försöker mig på att vänta ut fasen och hoppas att mammans tålamod räcker till.

Utsikt från vardagsrummet