Minnen från förr

Efter kvällens shopping med Jennie kan jag konstatera en sak. Det var längesedan man jobbade på McDonalds. När magen tröttnade på att glo på svarta byxor så bestämde vi oss för att ladda batteriet med en burgare. När jag klev in på McDonaldsområdet så kom det en stark doft emot mig. En doft av kött, kryddor, olja och sådant annat smaskens som finns behind the scenes. Det var längesedan jag kände lukten av McDonalds, den har varit så inbränd i näsan så att jag trodde att jag var imun mot den. Det var ganska uppfriskande att känna minnena leta sig in genom nosen och vidare upp till hjärnan. Jag minns så väl första gången vi klev innanför dörrarna i Brändåsen. Det var samma lukt, samma känsla. Om än så för en liten liten stund.

I söndags besökte jag sjukhuset för att snacka lite skit med farfar. Han är så förvirrad och har knappt någon koll på omvärlden. Och hur tragiskt det än är så är det samtidigt ganska härligt. Han lever i sin bubbla och jag föredrar en farfar i en bubbla än en farfar som har ont.

Annars knallar dagarna förbi i sakta mak. Jag vill massor med saker, men får vara stressad inombords och lugn utombords.

Att cykla till och från jobbet varje dag börjar bli uttjatat. Smidigt, men kallt. Billigt, men tröttsamt. Miljövänligt, men blött. När det regnar.