Skitfeber!

Jag har tänkt skriva några rader flera gånger de senaste dagarna men orken har inte riktigt funnits där. Jag vaknade igår med feber och en huvudvärk som höll på att ta kol på mig. Dock så går det inte att förvandlas till kol när man har en sambo som jobbar i Malmö och en liten dotter som bara vill leka och leka och äta och eventuellt sova. Det var kämpigt i perioder men eftersom någon smart människa uppfann värktabletter så har dagarna gått okej. Att jag sedan har ett löjligt problem i form av att inte kunna svälja de små rackarna är en historia för sig. Ipren går bra. Alvedon not so much.

Igår när jag och Ella hade lekt inomhus hela dagen så kände jag att det var dags att komma på en ny aktivitet. Att läsa böcker och leka med samma leksaker var uttjatat redan innan vi börjat med det. Vi tog på oss skor och åkte hiss upp till förrådet där plastgranen bor större delen av året. Japp alla ni Christmas lovers, vi äger en plastgran. Jag vill absolut helst ha en riktig gran som jag och Johan alltid hade förr när vi bodde i Kumla, men eftersom lägenheten på Hertig Karls inte var julgransanpassad så inhandlades en mindre plastvariant. Den duger tills vi flyttar till hus. Väl nere började projekt klä skiten. Jag kan inte för mitt liv förstå hur det är möjligt för en ljusslinga att trassla in sig så när den bara ligger i en kartong. Nog för att den kanske inte blev nedlagd helt perfekt för ett år sedan, men inte sjuttsingen knöt vi ihop den hundraarton gånger innan vi släpade upp julkartongen. Lever den? Jag knöt upp och jag virade rätt och jag svor och jag muttrade. I ungefär 25 minuter pågick detta. Sedan insåg jag att det ju var fel ljusslinga. Fel. Ljusslinga. Hade jag inte haft feber hade jag möjligtvis varit lite klarare i huvudet, men man kan ju tycka att man borde se skillnad på en inomhusslinga och en utomhusslinga ändå. Inte jag. Tack för den. Inomhusslingan var för övrigt inte ett dugg svår att slinga ut.

I tisdags, innan febern slog till, besökte jag, Ella, Lova och Alva Marieberg för att fylla på julklappsförrådet en smula. Dagens insikt kom när barnen inte ville sitta still i vagnarna utan helst ville krypa runt, springa och göra allt som inte innebar sitta på en och samma plats under en längre period. De börjar bli stora våra små tjejer!

Jag vill skicka världens största tack till mina fina vänner och familj som har varit söta och skickat rara peppande sms och erbjudit sin hjälp när jag och febern slogs och febern vann. Tack fina, rara, underbara ni!