Tiden går

Veckorna springer ifrån mig! Helt plötsligt är det minusgrader ute och här står jag och väntar på sommaren. Jag kommer vara arg på denna uteblivna sommaren ända tills den behagar visa sig igen. På riktigt, vi förtjänar en ordentlig sommar nästa år. Att prata väder är jag bra på, svensk som jag är.

I förrgår besökte jag tandläkaren. Det går aldrig bra för mig när jag är hos tandläkaren. Det blir alltid för dyrt. Det är väl bara att betala och se glad ut gissar jag. Att mina tänder skulle kollapsa så för varje graviditet var något som de inte pratade om på föräldragruppsmötena. Den detaljen missade de minsann. Tur för tänderna att det inte blir fler barn. Det är för övrigt rätt tur för plånboken också.

Min lille kille har blivit stor och försöker sig numera på att äta mat ibland

Jodå, tiden går men jag vet knappt var jag gör om dagarna. Tar hand om barn är ju såklart prio ett, prio två och prio tre. Något som fascinerar mig är hur man faktiskt lyckas pussla ihop vardagspussel nästan varje dag. Det känns som att alla sa att det blir störst omställning när man går från ett barn till två, men där räcker jag upp handen och motsätter mig. Det håller jag inte med om. Det var stort när man helt plötsligt gick från att vara Johan och Maria till att bli en liten Ella också. I samma stund som hon föddes och man blev förälder så blev det såklart en smula bökigare att göra vissa saker. Och visst var det okej, men det var onekligen en förändring som märktes. Inga sena utflykter till Statoil bara för att man blev godissugen vid midnatt, inga långa sovmorgnar. Vi rättade oss efter Ellas behov, precis som det ska vara och det var lugnt. Jag rättar mig så otroligt gärna efter mina barn för de är mitt allt och inget gör mig lyckligare än att se hur de mår bra och är glada och trygga. Med barn nummer två så hade vi redan rutinen inövad. Skötbordet stod där, barntallrikar och vällingflaskor trängdes i diskstället och det låg redan leksaker spridda över golvet. Lukas har blivit härdad från dag ett, han hänger med på det mesta. Med Ella var jag nervös och ängslig och ville inte göra fel och bara göra rätt. Med Lukas vet jag att det blir bättre om jag slappnar av. Och det gör man automatiskt.