Familjen flyttar till campingen

Inte riktigt inflyttningsklart...

Nu kan ni verkligen sluta hålla andan om ni pysslar med sådana dumheter. Inflytt dröjer. Som tidigare nämnt så måste vi ju dock vara ute från den här lägenheten nästa vecka och efter många om och men har vi nu hittat boende. Vi ska bo i en campingstuga på Gustavsviks Camping. I en månad cirka gurka. Man skulle kunna gråta, men jag väljer att se det som en liten semester. Maj har ju varit fin förr och blir det soligt och varmt även detta år så har vi världens största trädgård och världens största lekpark alldeles runt hörnet. Och stugan är inte alltför spartansk - den har fullt utrustat kök och två sovrum, 35 kvm. Och tänk bara vilket jäkla HALLELUJA MOMENT det kommer bli när vi väl får flytta in i huset. Att gå från en liten campingstuga till ett nybyggt hus kan ju inte bli annat än fantastiskt. Så om någon känner för att hälsa på så svänger ni av vid campingskylten. Där trodde ni väl aldrig att ni skulle hitta den här mamman. Frivilligt. LB-hus betalar hela kalaset såklart och man kan väl lugnt säga att de inte går med någon direkt vinst på vårt bygge. Men det är ju inte vårt fel, anlitar man byggfirman som Gud glömde så kan det lätt gå så här.

Lukas springer numera här hemma. Varför gå när man kan springa sitt fortaste? Han klättrar som aldrig förr och det är roligt, men ändå en smula synd att han helt saknar spärrar. Han har inget begrepp om att det faktiskt kan göra ont om man kryper ner med huvudet före från soffan. Detta gör att det återigen är lämpligt att vakta lille killen under all hans vakna tid. Vilket i sin tur gör det svårt för studenten.

Studierna ja. Det var väl väldigt vad de ska trycka in information i den här kursen. Det är hemtentor och skrivuppgifter och redovsiningar och litteratur högt och lågt och jag hinner inte allt, men jag försöker klara mig så gott det går. Efter den här våren kommer jag att vara en fena på att prioritera. Och om jag klarar den här svenskakursen med godkänt betyg så förtjänar jag cred. Det måste till och med jag erkänna för mig själv. För det är mycket nu. Multitasking på hög nivå med packning, städning, studier, barn och livet för övrigt. Men det går bra. Typ.

I fredags blev det cirkus och jisses vad Ella älskade det! Från början till slutet var det en fröjd att se henne. Hon klappade händer, skrattade högt och vinkade till alla som vinkade tillbaka. Älskade unge! Det finns verkligen inget som värmer ett mammahjärta mer än att se sitt barn så ofantligt glad och nöjd.

Igår hade vi en incident här hemma. Incidenten involver Ella och en morotsbit. Hon satt i soffan och knaprade morot och helt plötsligt började hon skrika. Då hade tokan på något sätt lyckats pilla in en bit morot i näsan. Och där satt den fast minsann. Hej och hå, det är inte det allra lättaste att få en hysterisk unge att sluta andas in med näsan. Blås med näsan istället är ju lätt att säga men svårt att göra när man är sitt allra mest hysteriska lilla jag. Efter mycket pillande med pincett så fick tillslut Johan ut biten och vi kunde avboka besöket på jouren. Tacka tusan för det.

Sötaste killen blev helt betuttad i sin spegelbild!