Skola igen.

Tiden går fort när man har kul. Typ.

Började min praktik på Bokmässan i måndags och oj vad jag kommer lära mig saker. Hjärnan blev överhettad redan efter en dag! Hur kul som helst!

Det där med att jobba lagom är inget jag arbetar efter. Sommaruppgiften från skolan växte sig visst hyfsat stor tillslut. Nu är det dock inlämnad och jag kan inte bry mig mindre om betyget. Den är klar och det räcker.

I onsdags stod det friluftsliv på schemat. Med stora gröna bokstäver.
Alltså, ibland förstår jag mig inte på hur jag själv fungerar. Jag tackar ja till saker åt höger och vänster och sedan inser jag att alla saker i världen kanske jag inte är skitsugen på att utföra. Jag var riktigt skeptisk till denna aktivitet redan innan och när jag fick det glada beskedet att jovisst, skulle vi samlas i Örebro 5.45 så bröt en liten del av mig ihop i smyg. 5.45. Jag kunde bara skratta åt mig själv när jag rullade ur sängen klockan 4.30 i gryningen. Jag begav mig ut på motorvägen bara för att upptäcka alla de små oskyldiga pölarna av fd djur som låg längs väggrenen. Jag hatar att se döda djur. Jag gör verkligen det. Väl framme i storstaden bleb jag hämtad och transporterad till Nora. Där var det nämligen dags för skolstart och 300 elever ville hemskt gärna leka med Bergslagsäventyr. Det och leta daggmask var det bästaste de kunde tänka på. Jag fick det tunga ansvaret att ha hand om Blåsrörsstationen. De flesta barnen var jättesöta och inte en enda sköt pilar på mig, men det fanns ett undantag i kategorin söta barn. Ett riktigt jäkla stort undantag. En liten skitunge som var uppkäftigare än alla jag känner. Tillsammans. Han tyckte att jag hade fula kläder och han skulle minsann inte vara med om inte han fick svarta pilar. Jag kontrade med att jag tyckte att jag själv var skitsnygg i mina kläder och att han fick en gul piljävel om han ville vara med. Det var nästan, nästan att jag ville skjuta honom med en svart pil i benet. Det hade han förtjänat, den lille odågan.

Idag och igår har det slitits på Örebro Enterprice Open som är en stor golftävling. Slitit är dock den största överdriften på länge för vi har mest haft rollen som överflödiga. Igår spenderade jag och en glad klasskamrat två timmar bakom en sten på tionde hålet och visade en grön skylt om spelaren hamnade på fairway och en röd skylt om han/hon hamnade i ruffen. Mycket avancerat, åtminstone för mig som är halvblind. Jag såg minsann golfspelaren (som en suddig prick men ändå), jag såg minsann när han träffade bollen....jag såg dock inte var den tog vägen efter det. Jag stod mest och höll tummarna för att ingen skulle träffa mig med en boll i huvudet.

Blinkande golfbollar kanske vore något? Eller?

I helgen blir det jobb och bio! Det ena längtar jag till som aldrig förr, det andra går an.... gissa själva vilket som går under vilken benämning.

Och nej men nu kom visst sommaren. Idag och igår har det varit kanonvarmt och sådär somrigt som det bara kan vara på sommaren. Årstiderna har fått spunk och behagar visa sig lite när de känner för det.

Jag har mer mage än någonsin förr. Och det tragiska är att jag kan inte skylla det på en liten bebbe som växer och tar plats. Nej, där ligger det mest kebabrullar och jäser.

Och tack Pelle för den värmande kommentaren om min mörka sida. Ovansidan. Den har jag sparat på ett hemligt ställe och den tänker jag plocka fram när den behövs som bäst.