Män som gråter

Jobbet förtjänade lite avkoppling i fredags och när chefen inte ville betala fick vi ta våra hårt förvärvade slantar och bege oss till relaxen. Vi drack, snackade skit och badade. First Hotel gick segrande ur en snabb tävling och bara det var ju fantastiskt. Jag är en badkruka. Det vet jag om sedan tidigare så det är helt lugnt. Jag gör mig bäst ingosad i en morgonrock med en cider i handen. Dock måste jag säga att det var kul att åka ruschkan. Bikinin satt där den skulle och jag skrattade mig genom tunneln. Jag fick tipset att dra in bikinitrosorna och gida på rumpan ner för att få bättre fart. Hell no. Jag är bekant med tipset från när man var yngre och inte tänkte utan bara åkte, men nuförtiden är jag en smula mer rädd om mina kroppsdelar. Fortsättningen spenderades på Pitchers där det var trångt och bartendern var en gröngöling. Efterfesten ägde rum i Mellringe och efter mycket om och men tog vi oss dit. Sofia hann besöka asfalten och vi hann köra vilse i Varberga vilket inte kändes ultimat mitt i natten. Kul var det men jag kan inte påstå att jag känner mig mer relaxad nu än tidigare.

På lördagen blev det uppställning tidigt då Laget behövde stöd. Vi begav oss till Stockholm för att heja och heja och klappa och stampa takten med foten. Resultatet blev dessvärre sorgligt och Degerfors får sparka boll i division 1 nästa säsong. Jag gillar fotboll. Jag gillar fotbollsspelare. Jag gillar män som visar känslor. Jag blir innerligt ledsen när laget i mitt hjärta inte lyckas, men jag väljer att se det positiva i det hela. Rensa och rensa och träna och träna lite till så blir nog resan tillbaka till Superettan inte så lång.

Johan åkte för några timmar sedan till Göteborg för att träna på att slåss med batong. Jag saknar honom som en liten gris redan. Han är verkligen mannen i mitt liv, utan tvekan. Trots att han ska slåss med batong. BatongJohan och SchizoMaria. Det är väl klart att vi skulle bli grymma päron. Helt självklart.