Vad fan!

Jag är officiellt en smula schizofren. Det finns flera sidor av denna madame och alla sidor är inte lika charmerande som den som vanligtvis visar sig. Min kära sambo förtjänar en bra flickvän. En som är glad och mysig och rolig och sprudlande. Jag har absolut mina stunder när jag faktiskt är allt det. Åtminstone enligt mitt eget tycke. Dock så har PMS kossan börjat visa sig allt oftare på senare tid och det har inte helt oväntat att göra med avsaknaden av en bebis. Jag ber om ursäkt, men när jag hamnar i mina bebissvackor så kan jag inte vara charmerande. Det är stört omöjligt hur mycket jag än försöker. Jag förstör kväll på kväll på stund på stund för att jag måste gå ut i köket och gråta en sväng eller för att jag måste byta kanal för att bebisarna skrattar på reklamen. Det gör ont att må dåligt och ibland blir jag rädd för mina svackor. Det är inte kul, men det är ett faktum och det är svårt att låtsas. Det bästa vore naturligtvis om jag skulle vakna en morgon och hata barn, men det känns inte aktuellt. Jag vill ha en bebis och jag vill ha den nu. Johan och jag skulle bli grymma och det är synd att jag inte kan få upp ögonen på karln.

Jag saknar min Jennie! Hennes vän Leia har åkt till himlen för att leka med Dogge, Nicko, Nina och Linus och hon kommer få det kul däruppe. Djur är fantastiska och de är guld värda!

Snart hägrar jobbet. Vissa dagar går alla rum mig på nerverna och när lönen damp ner igår så gjorde inte det direkt saken bättre. Jag trodde inte att det gick att tjäna så dåligt som man faktiskt gör som receptionsansvarig på ett hotell. För nog är det receptionsansvariga vi är Ida?! :) Skit är det och blir det inte bättre så blir det nya äventyr inom en rimlig framtid.

Schizofren sa Bill. Schizofrän sa Bull.