Minus järn

Hela stan är full av små snöflingedjävular och jag är inte ett dugg förvånad. Dock så verkar tranorna en smula förvirrade för de cirkulerar över vårat hus och verkar tro att de har hamnat galet. Det var inte mycket vår de kom hem till direkt.

Jag har alltid varit i stort sett som alla andra, men nu har jag hittat min unique selling point. Jag har brist på järn. Det är inte lite brist utan en sådan brist som får läkare att höja på ögonbrynen. Jag testade mitt järnvärde för en tid sedan och igår ringde läkaren upp mig. Hon blev helt chockad över att jag var på jobbet, hon blev ännu mera chockad över att jag var pigg och hon höll på att ramla av stolen när jag sa att jag ibland tränade och gick promenader. Med mitt värde borde jag inta liggande ställning omedelbums. Hon erbjöd sig att sjukskriva mig i en månad, men det kändes överdrivet fånigt. Att sjukskriva sig för något jag har haft i nära 8 år är skumt. Jag har inte tröttare idag än vad jag var för ett år sedan liksom. Jag vet att jag hade dåligt järnvärde 2001 när jag var norsk light och förmodligen har jag blivit så van så att jag numera inte bryr mig. Jag äter järntabletter sedan en vecka tillbaka och läkaren sa att jag kommer bli som en duracellkanin på Friskispassen i framtiden. En kommentar som jag tar till mig och njuter av var när hon sa att jag måste vara extremt vältränad eftersom jag lever ett helt normalt liv. Way to go girl! Tänk när mina järnvärden når upp till alla andras, mitt liv kommer sprudla av aktiviteter.

Imorgon bär det iväg till backarna i Sälen. Jag ska göra allt för att hålla benen intakta för brytna ben har jag inte tid med. Jag kanske blir trött av Sälen, så trött så en månads "semester" lockar. Förmodligen inte, men det är onekligen en rätt kittlande tanke.

Jag efterlyser härmed recept på maträtter som innehåller järn. Goda saker vill jag ha, maila på maria@emdemalm.se