Matlagning

Det finns vissa saker i livet som jag är sämre på. Matlagning hamnar utan tvekan i den kategorin. Är det något som man borde engagera sig i och vara en smula duktigare på så är det just att laga mat. Jag har aldrig riktigt haft intresset och hur mycket jag än älskar mat så skulle jag kunna slippa tillagningen alla dagar i veckan. Jag har svårt att känna inspiration och jag vet inte hur man tänker med kryddor. Jag kan absolut smaka på en maträtt och känna att något saknas men om det sedan är salt, peppar eller någon annan krydda har jag inte den blekaste aning om. Johan är duktig i köket men han tycker inte heller att det är speciellt kul. Eller det är nog snarare själva planeringen som han faller på för om han väl har allt hemma så skulle han nog kunna laga mer. Det borde gå till så att jag planerar och handlar och han lagar. Låter bra, fungerar sådär. Bebis behöver mat. Bebis kommer inte att acceptera att vi varierar mellan 5 maträtter. Bebis är bra för oss även om hon ibland får mig att bryta ihop framför kylskåpet. Senast igår kom vågen av matångest över mig när jag fick ansvaret att planera kvällens middag. Det är tur att sambobambo såg mina tårar som ett godkännande för ett besök på pizzerian rakt över gatan för annars hade kvällen kunnat sluta i hemskheter. De flesta mammor kan laga god mat så jag hoppas att kunskapen om kryddor och kött kommer till mig när jag krystar som bäst.

Så äntligen kom sommaren. Jag och Anna tog våra magar och gick till Stadsparken för att njuta av solen och en glass. Vi delade med oss av våra pinsamma graviditetssymptom och alla som spetsade öronen ångrade sig nog bittert. Kroppen har många lustiga sätt att påminna hjärnan och omgivningen om att det faktiskt skvalpar runt en människa i magen.