Mot solen

Det är inte ok att sitta inne och blogga när solen äntligen är på besök så därför ska jag strax slå av datorn och springa ut en sväng. Idag står Söderköping och megaglassar på schemat. Valet stod mellan det eller Kolmården och vid närmare eftertanke känns slutresultatet helt rätt. Att spatsera upp och ner för alla backar i djurparken i ökenvärme låter sådär halvsmart. Speciellt när jag tycker att det är ansträngande att bara ta mig upp till tredje våningen här hemma. Det kan bli så att jag får bygga mig en egen hiss från balkongen för det är nära att jag vägrar gå ut och vägrar gå hem enbart för att slippa trappan. Fånigt kan tyckas, men att en liten bebis kunde påfresta så är ganska intressant.

Igår blev det stekning i trädgården hos mor och far. Jag steker med måtta för bebis gillar inte att simma runt i kokhett vatten. Då sparkas det hej vilt och ungen är skitförbannad. Solen tar fläckvis och konstigt, men det gör inget för bara att få vistas utomhus på sommaren är helt underbart. Jag hoppas innerligt att solen bestämmer sig för att stanna kvar till augusti när min semester infaller. Annars jäkar.

Johan väckte mig imorse med en färsk toast från McDonalds och jag kunde riktigt känna hur lyckokänslorna började bubbla. Till saken hör att jag har haft en grym längtan efter just toast under en period så den var minst sagt uppskattad. Ibland är han charmigare än vanligt, mitt hjärta.

Häromdagen agerade jag fotograf när jag häckade brevid en fotbollsplan med en kamera i högsta hugg. Jag älskar fotboll men är livrädd för fotbollar så det var med skräckblandad förtjusningen jag såg spelarna och bollen flyga åt mitt håll med jämna mellanrum. Dock lyckades jag undvika att bli träffad och bilderna blev fina. Med lite träning så kan jag nog få fortsätt knäppa bilder när laget har bortamatch. Dock får det gärna vara lite mindre asvarmt för jag orkade bara en halvlek innan jag var tvungen att släpa mig upp på läktaren och dö av värmeslag.