Bebis vill ut

På de flesta sätt är det fruktansvärt mysigt att vara gravid. Visst, man är stor och man är otymplig, men känslan av att bära en annan människa knäcker allt som har med överskottskilon att göra. En nackdel som dock börjar kännas mer och mer som ett stort problem är att mina sovmorgonar är puts väck försvunna. Det är helt omöjligt för mig att sova längre än till 8.00. Hur gärna jag än vill sova längre så är det ogenomförbart. När ögonen får se dagens ljus och jag gör ett halvhjärtat försök att ligga kvar en stund så visar det sig alltid vara mission impossible eftersom varenda muskel i kroppen värker och bebisen sparkar och det dunkar av alla sjutton liter blod som har samlats i händerna och framför allt i mina rara korvfingrar. I mina bra stunder försöker jag se det som att kroppen och sinnet vänjer sig vid tidiga morgonar tillsammans med bebis men riktigt nöjd är jag inte.

Man vet att hormonnivån är högre än normalt när man tittar på en kartongdjävul och fäller en tår.

När jag blev gravid så var jag övertygad om att vi skulle få en pojke. En son, det lät rimligt på alla vis. En flicka verkade konstigt. Nej, en liten pojke skulle ploppa ut och jag skulle få köpa häftiga spindelmannenkläder med fejkade muskler till honom. Och han skulle älska mig och tycka att jag var den coolaste morsan av de alla som förstod hans pojkliga behov av just en spindelmannendräkt. Screw prinsessklänningar. Därför var det inte speciellt konstigt att jag höll på att sätta i halsen av förvåning när barnmorskan på ultraljudet berättade att det med största sannolikhet var en flicka som simmade ryggsim i magen. Det har tagit mig många månader att acceptera att min magkänsla nog var fel där i början. Kvinnlig intuition my ass helt enkelt. Inte för att det på något sätt spelar någon roll vad som tittar ut så länge den är frisk, men eftersom jag innan var så säker på en pojke så har det blivit en stor omställning för hjärnan. Nu när jag är accepterad och klar så har dock tvivlen kommit tillbaka. Jag tror att Britney kommer att ha en snopp när hon/han kommer. Jag är nästan övertygad. Och jag har inga fördomar. Om Britney vill ha spindelmannen med muskler ska hon få det och om Rocky vill ha en rosa fluffklänning så köper jag en. Kanske.

Gårdagen på jobbet innehöll en spännande överraskning i form av att bebisen helt plötsligt fick för sig att nästan komma ut. Det blev ett galet tryck som inte släppte förrän jag ställde mig upp. Den första kommentaren jag sedan fick höra var att oj, vad sjutton har hänt med din mage. Den har ju helt ändrat form. Bebis har förmodligen förbannat kul inne i magen och tycker att det där med att jävlas är intressant. Ett slag på blåsan och jag måste springa/hasa mig till toaletten. En spark i revbenen och moder jord tappar andan. Kul är det. Intressant också.

Idag ska det inhandlas minst en amningsbh. Och jo, det är sexigare än det låter. Lite. Jag får eventuellt försöka charma Johan på andra sätt än med just dessa plagg när det i framtiden ska vankas romantik.