lördag, september 19, 2009

Som en kärring

Barnmorskan konstaterade glatt igår att jag har foglossningar i samband med att bebisen trycker på nerverna och detta gör att jag får ischiassymptom i hela höger ben och rumphalva. Det finns inget att göra åt detta tillstånd utom att möjligtvis stretcha lite men det är fantastiskt svårt att stretcha med magen i vägen. Så jag står ut. Haltar och står ut. Annars verkar allt vara som det ska. Jag fick för andra gången under denna graviditet höra av en professionell människa att jag har otroliga magmuskler. Jag måste träna mycket. Inte ett skit faktiskt. Min träning består i att jag skrattar ofta och om det kan ge mig sådana fördelar i livet så låter det väl helt ok. Johan tittade skeptiskt på mig när jag ivrigt berättade om mina nyfunna muskler och han gjorde ett tappert försök att linda in orden när han sa att jag väl inte direkt var jättevältränad. Nej du älskling, hos en del faller det sig helt enkelt naturligt. Jävligt naturligt.

Jag är otroligt sugen på att få inreda barnrummet, men varje gång jag går in dit och ser att några kartonger bosatt sig i ett hörn och hånflinar åt mig så försvinner suget all världens väg. Vi har ungefär 6 kartonger kvar att packa upp och dessa 6 kartonger innehåller strunt blandat med viktigheter. Det är alltså vindsmaterial blandat med sådant som borde få sig en plats i våra köksskåp och att gå igenom kartong för kartong lockar inte någon av oss. Jag hoppas på att de ska vara borttrollade en vacker dag.

Mitt kära jobb inleder i dagarna en ny era. Det är dags för oss att ge oss in i konferensverksamheten. Vi har fått fina, nya lokaler och en hel del konferenser är bokade. Dock så avtog charmen en smula igår när det var dags att möblera den stora lokalen. Att det ska vara smidigt och lättjobbat var inget som våran inredare tänkte på när han kastade fram bord i 100kg-klassen med tillhörande lampor som ej går att flytta på annat än när de ska bort helt. Att sedan chefen verkar tycka att det är oss och våra muskler det är fel på gör inte direkt saken bättre. Ibland känns det här med mammaledighet extra välkommet.

3 kommentarer:

ida sa...

Jag tror jag ska börja snabbavla så jag kan gå på mammaledighet samtidigt som dig :)

pelle sa...

tänk på att i slutänden så kommer det en lite knodd. värd all värk, ey ;D

Fröken Becca sa...

Tack för gratulationen. Vi ser fram emot hela resan mot att bli föräldrar :)