Hemma igen

Så då. Då var man hemma igen efter en natt i huvudstaden. Vi åkte i fredags och det var onekligen hårt att lämna Ella hemma. Lilla Ella. Utan föräldrar i många, många timmar. Nog för att hon hade barnvakter som skötte sig galant men ändå. Färden till Stockholm gick utan besvär och trots att hotellet gömde sig en smula längs vägen så kom vi fram i fin tid. Rummet var kanon och på väg mot shoppingen hamnade vi öga mot öga med en riktig kändis. En känd idol åtminstone. Idolen spatserade in i en hiss och utan att vi kände igen honom så spanade Johan in i hissen vilket resulterade att idolen hälsade på oss och vi hälsade tillbaka. Hälsa bör man annars dör man. Det var en artig idol det konstaterade vi och fortsatte ut med spenderarbyxorna på.
Shoppade gjorde vi. Som idioter. Som om pengarna skulle brinna inne efter helgen om vi inte handlade upp dem illa kvickt. Åtminstone betedde jag mig som så. Jag handlade tröjor och klänning och halsdukar och byxor. Och massor med söta saker till Ellan. Hon förtjänar allt i hela världen, även fast hon inte förstår det här med jul riktigt än. På kvällen släpade vi oss ut i kylan och huttrade flera meter bort till en restaurang. Vi åt och huttrade hemåt igen. Stockholm bjöd på för jäkla kallt väder och igår så bjöds det på snöfall också. Summa summarum av helgen är att det var mysigt att bara få vara vi två en stund, och att det var mysigt att få komma hem till vår dotter.

En dotter som för övrigt sköter sitt jobb som baby helt klockrent. Inatt sov hon sex timmar och var glad när hon vaknade. Hon fick mat och somnade om igen vilket gjorde att jag nästan känner mig utvilad. Idag styr vi färden mot Kristinehamn för paketutdelning och glöggdrickning. Ella har höga förhoppningar på det babygym som vi ska hämta hos Johans små kusiner. Hon är lika sugen på att träna som sin mor.

Ella växer så det knakar! Det är galet vad stor hon har blivit och jag kan ibland komma på mig själv sitta och vänta på att hon ska säga mamma och att hon ska börja gå snart. Att hon inte kryper än ser jag inte som något hinder. Det känns som att hon utvecklas så snabbt så dessa steg borde vara rimliga inom en snar framtid. Eller. Inte. Hon pratar för fullt på sitt eget språk och ingenting går upp emot hennes leende när hon tittar på oss. Att följa bebis på nära håll slår allt annat.

Att det är julafton på torsdag är konstigt. Såhär oförberedd har jag aldrig varit. Jag får för mig att folk handlar mindre julklappar i år för det är ju inte så trångt i affärerna... Insåg för en stund sedan att det med största sannolikhet beror på att jag ju inte har besökt affärerna i någon större utsträckning i år. Jag sköter hemmet och handlar på nätet. Inget är sig likt. Allt är lite bättre.