Version asgammal

Det är galet hur snabbt det går att tappa allt som har med kondition att göra. Inte för att jag någonsin har kunnat kallats någon vidare atlet, men att cykla till centrum har inte varit något större problem. Förutom igår då termen otränad fick en ny innebörd. Jag och Johan tog fram våra svarta Biltemacyklar och började trampa mot Conventum där Winnerbäck snällt väntade på oss. Johan trampade på i vad som kan kallas normal takt medan jag släpade efter. Innan bebis cyklade jag till jobbet varje dag och det gick fint, men med Ellas ankomst kom tydligen också någon som tog min kondition. Oj vad jobbigt det var och i uppförsbackarna flåsade jag värre än någonsin tidigare. Efter jul stundar många timmar på gymet för såhär andfådd är inte okej att bli. Stackars Johan måste ha trott att det var Maria version gammal pensionär som han var ute och drog på.

Konserten var kanon! Många nya låtar som var mycket bra men som jag inte hade lyssnat på så mycket vilket var ett litet minus. Ett självförvållat minus med andra ord.

Tredje advent idag och ingen julklapp inhandlad än. Det är rekord. Ett dåligt sådant visserligen men ändå ett rekord. Jag och Johan ska besöka huvudstaden nästa helg och då jäklar ska julklapparna stå uppradade i affären. Varje år så har jag seriösa planer på att hitta på de perfekta julklapparna. De där klapparna som ingen ens har tänkt på men som alla vill ha. De som lyser lite klarare än de andra och som de nära och de kära kommer att komma ihåg i lång tid framöver. Trots seriositeten så kommer vi ändå samlas runt granen och dela ut presentkort. Inget nytt, samma gamla kuvert.

Ella ligger i babysitern och spanar på mig. Först gick det bra, sedan lite mindre bra när jag fick för mig att sänka den lite så att hon skulle ligga bättre. Då grät hon. Typiskt mig att vara framme och pilla på något som inte behövs pillas på. Nu är hon dock gladare igen och jag har lärt mig att inte sänka skiten medan baby ligger i sittern. Inte populärt.