Skitsnöstorm

Jag vet att det är januari och jag vet att januari är lika med snö, men det går inte att komma ifrån att jag är trött på skiten. Ju äldre jag blir desto mer inser jag att det här med snö och kyla är inte min grej. Inte alls. Inte på långa vägar. Jag kan tänka mig en vit jul, en vit nyår och några vita veckor runt däromkring, men när prognoserna visar en onödigt kall februari så blir jag en gnutta trött. Jag vill ha vår och sommar. Jag vill kunna gå ut med vagnen utan att komma hem med träningsvärk. Jag är säker på att Ella är sugen på att leka på en filt på en grön gräsmatta och i dagsläget är den gröna mattan långt borta. Jag kan stå ut en stund till men när pensionen närmar sig så finns det en liten risk att jag bosätter mig utomlands under halva året. Snö är kul i lagom portioner.

Johan har varit på kurs och kommit hem igen och tiden som ensamstående moder gick över förväntan. Jag sysselsatte mig med lite av varje och dagarna flög förbi. I måndags fick vi besök av Amanda och Nelia. Vi spenderade ju en sväng på BB tillsammans och Nelia ploppade ut några dagar efter Ella. Det var otroligt kul att se de båda och jag är säker på att de kommer bli goda vänner. De höll ju handen redan så det får väl räknas som en god start. På eftermiddagen tittade Anna och Vilgot förbi och Vilgot passade på att leka/dreggla ner Ellas leksaker. Helt rätt. På dem bara. På tisdagen kom gravida Sofia och snackade skit och mumsade kladdkaka. Igår hälsade Johanna på och vi lagade lunch och uppdaterade oss om vad som händer och sker i våra liv. Summa summarum är att det är kul att ha snälla kompisar som underhåller mig när jag känner mig ensam och Ella hälsar att hon gillar alla sina vänner, stora som små.

Jag har ett problem. En liten fundering. När jag gick på gymnasiet för hundra år sedan så tittade jag på Hem till Gården när jag slutade tidigt i skolan. Ändå sedan de glada dagarna har jag mer eller mindre följt den serien och nu är den försvunnen. Borttagen från fyrans hemsida och jag hittar inget tecken å att den är på väg tillbaka. Jag är väl medveten om att det inte är en serie av någon högre kvalitet men det är ändå nostalgi och bidrar till en mysig stund när jag äter lunch. Ett I-landsproblem kan tyckas, men ändå.

Snart är det dags för Jennie att klämma ut Ellas framtida bästis. Bara några ynkliga dagar återstår och jag börjar bli peppad men nervös och förväntansfull men smått hysterisk. Det ska bli galet roligt att få följa våra små sötnosar växa upp. Det kommer att bli många roliga stunder, kalas, djurparksutflykter, lekparksförmiddagar, barnvagnspromenader och allt annat som är kul och mysigt och lärorikt och roligt. Jag är glad att jag inte är ensam om att ploppa ut en bebis för oj vad mycket hjälp man får av varandra. Små tips här och några idéer där. Allt underlättar och gör något som lätt kan bli övermäktigt och svårt till något fantastiskt och spännande. Nog är det en utmaning att ha barn och vissa dagar känner man sig inte direkt som någon vidare värst mamma men det är ändå utan tvekan det roligaste jag har gjort.