Kalas

Idag blir det kalas och jag har bakat i dagarna tre. Inget avancerat men förhoppningsvis gott. Det är en smula trist att vara sambo med någon som aldrig önskar sig något. Visserligen borde det betyda att han går runt på dagarna och är jävligt nöjd, men det vore ändå kul att någon gång kunna köpa hans önskan. Min specialitet brukar vara konserter, resor och sådant som jag gillar att planera men när det handlar om faktiska ting är min fantasi sämre. Eller sämre, den existerar inte. Ingen fantasi. What. So. Ever.

Jag är jätteglad att det äntligen är OS. Jag är mindre glad över att skiten visas på natten. Det där med tidsskillnader är inte min grej. Jag kommer med största sannolikhet att ställa klockan vissa nätter då det är något av värde som det tävlas om, men med en liten bebis i familjen så känns det som att jag egentligen behöver alls sömn jag kan få. Nåja, några veckor står man ut. Varför sova när man kan vara vaken?

Ella har blivit gosig och jag är glad långt in i själen. Det är mysigt att kramas och när hon sitter i mitt knä och pillar med mitt hår (läs drar som en galning), snuttar på min tröja och tittar på mig med sina stora, fina ögon så smälter jag. Hon kan konsten att charma mig fullkomligt.

Häromdagen besökte vi Kumla och hälsade på två potentiella bebisvänner - Melvin och Ruth. Ella kände sig lite gammal där hon satt i soffan och tittade på de två små pyrena som sov sött. Hon hade ju sett fram emot att få leka, att få visa sina leksaker som hon hade släpat med ända från Örebro. Hon ville berätta om hur det var att snart fylla 4 månader och hon ville verkligen berätta om sina fantastiska dyk på babysimmet. Men nej. Ingen lyssnade och ingen lekte. Men Ella förstår, det är inte lätt att vara liten. Hon har tålamod och sparar sina erfarenheter och lustigheter till när kompisarna vill lyssna. En vacker dag inom en snar framtid ska det umgås och lekas som om de aldrig gjort annat.