Fem månaders reflektioner

Att ha barn är som att hoppa från hög höjd. Om och om igen. Hoppa och falla och studsa och landa. Oftast landar man mjukt, men ibland missar man målet och hamnar bredvid. Jag fungerar bäst när jag har planerat min dag, men jag börjar lära mig så smått att livet inte är på det sättet längre. Jag an visserligen planera mig nöjd, men i slutänden så är det inte längre jag som bestämmer. Någon annan tar min planering och river den i bitar. Eller kräks lite på den. Dagarna kommer och går och ibland går allt strålande och ibland känns det som att man helst vill hoppa från fönstret. Och landa hårt. Jag är den förste att erkänna att de första dagarna efter Ellas ankomst var tuffa. Jag letade febrilt efter de små rosa molnen som jag trodde skulle omge min värld. Jag och min bebis skulle ju kramas och förstå varandra, inte titta på varandra som om vi vore främlingar och inte ens vara nära någon form av relation. Hon var förbannad för att hon var hungrig och jag var tröttast i stan och hade ingen ork att förstå henne. Som tur var gick det jobbiga över och de rosa molnen och friden infann sig. Helt plötsligt var den lilla personen som låg invirad i en nyinköpt filt i min famn mitt allt. Hon var det enda som betydde något. Hon och Johan. Hennes små ögon plirade nyfiket mot mig och jag kände med en gång lusten att lära henne allt jag kan. Vilket eventuellt kan gå rätt fort, men ändå. Jag ville få henne att förstå att jag älskade henne. Älskar henne. Varje dag med Ella är ett äventyr. Inte alltid smärtfritt och skitkul men hela tiden det viktigaste som finns. Nu är hon fem månader och alla minuter, alla dagar, alla veckor händer det saker. Nya saker som tär på krafterna samtidigt som de ger ny energi. Sakta men säkert lär jag mig små intressanta saker om mig själv och mitt tålamod som för övrigt är mycket bättre än jag kunnat ana. Man orkar vara vaken på nätterna och man orkar bära runt på bebisbästisen och man orkar klä på fina kläder för att sekunden senare klä av igen då bebisen har kräkts. Man orkar allt och lite till. Högtidligt men sant. Galet men på riktigt.