fredag, september 07, 2012

Hur gör man?

Igår kom insikten. En naturlig men kanske en smula tragisk sådan. Det hela utspelade sig när jag skulle hämta Ella på dagis. Lukas lekte med mina lunchdejter Ida och Johanna hemma i lägenheten och var glad över att slippa släpas ut. Jag tog på mig skor, öppnade dörren och gick ut. Än så länge var allt i princip som vanligt. Sedan kom det. Jag vet tametusan inte hur man går normalt utan barnvagn. Jag är så otroligt van att ha något att vila händer och armar på så när barnvagnen inte längre var med så blev det genast väldigt ovant och konstigt. Hur gör man när man går normalt? Får man göra hoppsasteg fastän man är 30 år? För utan barnvagnen kändes det som att hoppsasteg låg närmast till hands att ta till. Märklig känsla. Jag behöver träna.

Den här helgen står massor med kul på agendan. Idag blir det lek med Johans kusiner och Ella svävar redan på små moln. Hennes idoler. Imorgon blir det lek på Skojlandet och på eftermiddagen är det dags för Cirkus Scott. Jag vet inte vem som är lyckligast för cirkusen men förmodligen är det mamman. När jag bodde i Norge och lillpojkens dagis skulle på cirkus så var jag snabbast i världen med att anmäla mig som frivillig att följa med och vakta vilddjuren. Djurparker och cirkusar är lite av min grej. På söndag ska Ella iväg och dansa igen. Det är bråda dagar för familjen nu.

Och huset då. Jodå, om bara LB-hus kan få tummen ur och skicka in de två sista papperna så har vi snart kravlat oss upp på banan igen. Jag har tröttnat på att åka sakta sakta förbi vår tomma tomt med en drömsk blick...nu vill jag se grävmaskiner och snickare. Alla framtida grannar börjar klia sig i huvudet och ge oss onda ögat när vi brummar förbi, vi må likna fönstertittare men vi är bara sjukt nyfikna på vårt framtida liv.


Förra helgen gick jag och Ella på bio och himmel vilken succé det var. Ella grät när filmen var slut och ville se mer och nu pratas det om bio titt som tätt. Det blir garanterat fler stunder i biomörkret för oss. Det är så härligt att hon är så stor, det är innerligt kul att umgås med henne! Förutom när hon nyps.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det är sant det där med att gå utan barnvagn...det är därför jag ALLTID kör vagnen när vi är ute allihopa. ;)