Bostadslösa

Om det är någon som mot all förmodan sitter och håller andan i väntan på bilder från när vi flyttar till huset så kan ni sluta med de dumheterna nu. Andas bör man. Speciellt eftersom husbygget går sådär. Vi får besked idag men försenat är det hur som helst. Vilket innebär att familjen Emdemalm-Widarsson inte kan flytta in när det är tänkt. Vilket innebär att det blir en aning trassligt. Tanken var ju från början att huset skulle stå klart och välkomna hos med öppen famn sista veckan i april. Därför, och för att vi inte skiter pengar, så sa vi upp lägenheten från och med 1 maj. Med andra ord så kommer det en ny liten familj kånkandes med kartonger i månadsskiftet och då är det bäst för alla parter att vi bor någon annanstans. Jag har en känsla utav att de nya inte vill bo med oss gamla, även fast vi är både trevliga och renliga. Och roliga. Iallafall jag. Så det här skapar problem, onekligen. Förhoppningen är att husleverantören ska gå med på vår lösning gällande flytthjälp och magasinering mot att vi ordnar boende själva. Men man vet aldrig och även fast de borde inse vilken bra deal det här så borde de också från början ha insett att byggfirman inte var helt hundra. Så, håll inte andan är ni snälla.

Vågen går åt rätt håll. Tro det eller ej. Det går galet långsamt, men jag hoppas på att det innebär att det kanske går att hålla lättare än om jag skulle tokrasa i vikt genom att sluta äta helt. Det känns bra, men Beach 2013 har jag redan glömt. Jag satsar på att vara lite snyggare när barnen är så stora så att de bryr sig om den där morsan som springer på klassmöten och som är sådär lagom pinsam som mammor är. Pinsam kommer jag med all säkerhet att vara, men kanske åtminstone lite nöjdare med mig själv än vad jag är nu.

Efter ungefär en månads träningsuppehåll var det då dags igen i torsdags. Härliga, underbara träning! Det är verkligen roligt. Och jobbigt. Men mest roligt. Uppehållet har berott på Sälen, plugg och sjukdom och jag är för bra på att komma på bortförklaringar. Det är svårt med små barn, men såklart ingen omöjlighet. Det är bara det att det är mycket ibland. Lite för mycket och då måste saker prioriteras och träningen har fått lida. Skärpning fröken.