Fullt ös

Påsken kom och påsken gick. Innan högtiden så avslutades första kursen på Grundlärarutbildningen. Jag har spenderat tiden sedan dess med att klappa mig på huvudet och göra små High Fives till min spegelbild. Det där med att studera på heltid samtidigt som man är mammaledig har ju gått rätt hyfsat faktiskt. Visst att Lukas inte har samarbetat hela tiden, varje dag, men på det stora hela har han skött sig fint. Jag har fått prioritera vissa texter och uppgifter då tiden inte har räckt till att göra allt, men betygen har varit bra och jag är nöjd med mig själv. Vilan blev dock kort för i tisdags drog Svenska 1a igång. Hej och hå. Än så länge är jag mest förvirrad men har tro på framtiden eftersom jag älskar svenska. Det som dock känns väldigt trist är att de redan nu har splittrat våra grupper och att man nu har hamnat i en helt ny samling av människor. Jag saknar mina gamla godingar. Jag var verkligen lyckligt lottad som hamnade i en sådan bra första grupp, där har vi minsann stöttat varandra när det har varit kämpigt. Men å andra sidan blir de inte av mig eftersom jag kommer hänga efter dem på fejjan. Stackars studiekamrater.

Lukas passade för övrigt på att snubbla lite i påskas. Han gick runt och filosoferade med nappflaskan när han snubblade på en mattkant och sedan var det blod överallt. Typ. När man slår sig i munnen så blöder det rejält kan jag konstatera. Men tänderna sitter kvar och han verkar inte ha fått något bestående men så jag lägger det till handlingarna som en erfarenhet.

Ella är glad efter att ha letat påskägg

Lukas älskar trappor och mammans rygg är extra glad över beslutet att bygga ett enplanshus...

Påskafton

Påskdagen

Om en månad sitter jag förhoppningsvis i mitt efterlängtade hus och skriver på bloggen. Eventuellt sitter jag på gatan eller hos mamma och pappa om allt inte går som det ska och egentligen borde jag ställa mig in på det eftersom det mesta har strulat hittills. Jag tänker som sagt inte dissa något än så länge eftersom det fortfarande snickras i huset, men om det skiter sig helt så kommer det att komma ord och inga visor från den här munnen. LB-hus behöver dock inte vara alltför rädda, det finns andra huvuden som kommer rulla.

Att flytta innebär att packa och att packa är kul när det går bra men jobbigt när det är för mycket grejer. Det är svårt att packa med barn eftersom det är svårt att veta vad som kommer användas och när det är läge att börja röja i skåpen. Det är också svårt att packa mitt i ett säsongsskifte eftersom det ena dagen behövs rejäla vinterkläder och nästa dag är det full vår. Jag vill hemskt gärna plocka undan tjocka mössor och vantar, det riktigt rycker i baguetten när jag tänker på våren. Men. Jag måste hejda mig lite för det blir galet kallt att möta vintern iklädda vårjackor UTIFALL vintern nu får för sig att komma tillbaka. Vilken den säkert gör, den verkar ju ha trivits så fenomenalt bra i år.

På lördag kommer det hit ett gäng glada arbetskamrater till Johan så då får mamman och barnen fly fältet. Ella ska sova hos farmor och Lennart och jag och Lukas får vackert flytta hem till mormor och morfar. På kvällen ska jag och finaste Jennie umgås bara vi två och jag längtar längtar längtar. Livet är bra härligt när man får spendera kvalitetstid med bästa!