Årets bästa dag

Idag är min bästaste dag på året. I varje fall en utav dem. Dagen innan är alltid bäst för dagen dagen går alltid för fort och sedan är det över och då vimlar det inte av roligheter direkt. Om dagen innan låg på sommaren vore det klockrent, men det får duga med idag. Ikväll blir det traditionellt mys i Kumla med familjen. Gran-djävulen ska kläs och en och annan knäck ska mumsas. Mina chokladknäckar blev bättre igår, Johan demonstrerade att det faktiskt går att få bort pappret även om man får trixa lite. Som sagt, lita aldrig fullt ut på en kula i vatten.

Gårdagen gick i harmonins tecken på hos Hertig Karl. Åtminstonde ändå tills kattfröken fick toksläpp. Hon fick för sig att det var skitkul att leka i påsarna som låg över hela hallgolvet. Jag håller med, det såg rätt kul ut att springa in och ut och in och ut. Det var säkert en fantastisk upplevelse ändå tills Stella fastnade i ett påshandtag. Hon kilade fast sig riktigt ordentligt, började springa, blev livrädd eftersom påsen följde efter henne, blev ännu räddare eftersom påsen inte direkt var en tyst påse och sprang under sängen. God moder jord som man är så gick jag ut i köket och hämtade en sax för att befria henne. Hon missförstod både mig och Johan en gnutta och fick ännu mer panik när vi närmade oss. Hon fräste och bet och skrek och kissade och det var ett jäkla hålligång. Det uppstod blodvite när Johan gick in i kampen och jag stod mest och höll för öronen. Jag är verkligen en klippa i nödsituationer. Kattskrället sket i våra förmaningar om att ta det lugnt och drog istället in under fåtöljen i vardagsrummet. Jag började se katthjärtattacken närma sig och fick lite smått panik. Vi lockade med godis och sådant och Hampus satt mest som ett fån och kunde inte förstå vad som hade tagit åt hans syster. Poco loco. Vi låg alla tre på alla fyra och spanade in under soffan när Stella smet dit och sedan gav jag upp. Johan fick hålla vakt eftersom jag skulle upp tidigt och tjäna pengar till hushållet. Han berättade sedan att Stella hade kommit fram lugnt och stilla efter ett tag och att han hade fått klippa av bandet som satt runt magen. Ibland känns det tråkigt att vi inte talar samma språk, Stella och jag. Och att Hampus inte var speciellt duktig på att lugna henne utan mest ville åt hennes godis. Men harmoni vore inte så harmoniskt om man inte bli påmind om kalabaliken ibland.

Min två gäster checkade ut i ungefär samma ögonblick som jag drog upp jalusin och nu står jag här och varvar nyttigheter med dumheter.