Ellas kalas

Ellas kalas igår blev riktigt lyckat! Hon fick massor, verkligen massor, med fina presenter som hon tackar allra ödmjukast för! Dagen började dock inte lika glatt när Ella bestämde sig för att spendera alldeles för lång tid med att vara vaken på natten. Som om inte det var nog så tyckte hon även att det var kul att vakna i ottan och jag hade inget annat val än att hasa mig upp och roa henne en sväng i soffan. Att Johan, i sömnen visserligen, tittade på mig och log när jag gick upp gjorde inte saken bättre. Redan där gick han från älskling till ohyra. Dagen fortsatte i samma anda då jag helt plötsligt insåg att de fina kalasinbjudningarna inte alls hade hamnat i rätta händer utan låg kvar i Johans väska. Jag blir så trött. Varför engagera sig när man bara möts av likgiltighet? Allt detta resulterade i att mitt humör på kalaset kanske inte var så kalasigt som man kunde önskat, men vi hade som sagt trevligt ändå. Jag insåg i gryningen att min sockerkaka mest såg ut som en gummiklump och kastade därför ihop min första lyckade rulltårta. Kul att något går som det ska.

Efter noggranna efterforskningar så verkar det som att karlar i allmänhet gärna tar lite mindre ansvar när det gäller familjelivet. Åtminstone när barnet är litet och inte går att ta med till fotbollsplanen eller pulkabacken. Varför är det så? Jag tycker att det är helt okej att jag har huvudansvaret när sambon arbetar men när vi båda är lediga så borde det ju delas lika. Kan man tycka.

Om inte alltför många dagar stundar Ellas premiärtur till Stora Valla. Hon har redan sett ut sina kläder för dagen som kommer att bestå av den supertuffa rödvita adidas outfiten som hon fick av farmor och Lennart igår. Det ska börjas i tid så att värderingarna hamnar där de ska.

Jag älskar dig ändå Johan, men ibland är du bra jäkla tankspridd och lat.