Ella kan nu det mesta om djuren på Kolmården och kommer att glänsa med sina kunskaper när det vankas dagis. Hon må ha verkat oberörd i parken men jag är säker på att hon snappade up
p både ett och annat om tigrar, elefanter och surikater. Färden startade strax efter 9 i onsdags och jag var för ovanlighetens skull siste person att ansluta till sällskapet. Detta skyller jag helt på Ella som fick för sig att bajsa innan avfärd. Barnen sov en s
tund i bilarna vilket var helt enligt planen och vi var glada när vi kom fram. Så glada så att Ella tyckte att det passade bra att bajsa igen. Vi stegade in på Kolmården och började vår klättring upp mot vargarna. Att säga att man blir stark och att man får kondition av att vara mammaledig är att ljuga. Med alla bullar och kakor och sådant som man mumsar i sig när man umgås får det helt enkelt inte plats speciellt mycket muskler. Bredvid vargarna tyckte vi att det var dags för barne
ns lunch och vi slog oss ner på en bänk. Barnen åt samtidigt som de frenetiskt försökte se vargen som de hade hört så mycket om. Sedan fortsatte djuren förbi i rask takt. Det var tapirer och björnar och lamor och fakirer och kameler och visentar. Mest var det nog fakirer. Vi vuxna i sällskapet var hungriga hela tiden så där det vankades
ätbara ting stod vi gladeligen i kö och slickade oss om munnen. M
in lunch blev en besvikelse i form av något som skulle vara grillad kyckling men som högst kan ha tittat på grillen innan den hamnade i brödet. Jag sniffade en sväng och åt mina pommes istället. Vi var lite sugna på att se delfinerna men det var vi inte ensamma om så den idéen gick snabbt i graven och stängde kistan om sig. Det var nära ögat när Ellas parasoll gick sönder och jag fick en stålpinne på läppen men jag överlevde med ögat i behåll. Barnen klappade grisar och getter och jag och Lova hade ett blont ögon
blick när vi undrad
e om alla getter hade horn och varför det isåfall bara var en som inte hade det. Sedan insåg vi att den utvalde var ett får. Jag kikade bort en stund och i den stunden var det visst en get som nafsade på Ella. Ibland får man klappa sig på axeln och konstatera att man verkligen är en uppmärksam mamma. Vid slutet av parken hade vi picknick och barnen åt och vi drömde om vad vi skulle äta nästa gång och Alva bet Ella och Ella kladdade köttfärssås på Johans tröja och allt var frid och fröjd. Efter parken besökte vi Safariparken och där h
öll vi på att få se när vargen blev uppäten av lejonet men det var en skötare med bil i vägen så det dramat uteblev. På hemvägen gasade vi in på Sibylla för vi var mer hungriga och vi kunde glatt summera dagen som lyckad. En mycket lyckad och rolig och trevlig och fantastisk dag och vi tackar allra ödmjukast för det fina sällskapet.
p både ett och annat om tigrar, elefanter och surikater. Färden startade strax efter 9 i onsdags och jag var för ovanlighetens skull siste person att ansluta till sällskapet. Detta skyller jag helt på Ella som fick för sig att bajsa innan avfärd. Barnen sov en s
tund i bilarna vilket var helt enligt planen och vi var glada när vi kom fram. Så glada så att Ella tyckte att det passade bra att bajsa igen. Vi stegade in på Kolmården och började vår klättring upp mot vargarna. Att säga att man blir stark och att man får kondition av att vara mammaledig är att ljuga. Med alla bullar och kakor och sådant som man mumsar i sig när man umgås får det helt enkelt inte plats speciellt mycket muskler. Bredvid vargarna tyckte vi att det var dags för barne
ns lunch och vi slog oss ner på en bänk. Barnen åt samtidigt som de frenetiskt försökte se vargen som de hade hört så mycket om. Sedan fortsatte djuren förbi i rask takt. Det var tapirer och björnar och lamor och fakirer och kameler och visentar. Mest var det nog fakirer. Vi vuxna i sällskapet var hungriga hela tiden så där det vankades 
ätbara ting stod vi gladeligen i kö och slickade oss om munnen. M
in lunch blev en besvikelse i form av något som skulle vara grillad kyckling men som högst kan ha tittat på grillen innan den hamnade i brödet. Jag sniffade en sväng och åt mina pommes istället. Vi var lite sugna på att se delfinerna men det var vi inte ensamma om så den idéen gick snabbt i graven och stängde kistan om sig. Det var nära ögat när Ellas parasoll gick sönder och jag fick en stålpinne på läppen men jag överlevde med ögat i behåll. Barnen klappade grisar och getter och jag och Lova hade ett blont ögon
blick när vi undrad
e om alla getter hade horn och varför det isåfall bara var en som inte hade det. Sedan insåg vi att den utvalde var ett får. Jag kikade bort en stund och i den stunden var det visst en get som nafsade på Ella. Ibland får man klappa sig på axeln och konstatera att man verkligen är en uppmärksam mamma. Vid slutet av parken hade vi picknick och barnen åt och vi drömde om vad vi skulle äta nästa gång och Alva bet Ella och Ella kladdade köttfärssås på Johans tröja och allt var frid och fröjd. Efter parken besökte vi Safariparken och där h
öll vi på att få se när vargen blev uppäten av lejonet men det var en skötare med bil i vägen så det dramat uteblev. På hemvägen gasade vi in på Sibylla för vi var mer hungriga och vi kunde glatt summera dagen som lyckad. En mycket lyckad och rolig och trevlig och fantastisk dag och vi tackar allra ödmjukast för det fina sällskapet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar