Katterna har flyttat

Ni kan hålla i hatten även idag för jag har besökt Friskis ännu en gång. Idag var det inte lika många elaka djur som jagade mig så jag sprang inte riktigt lika långt men jag är glad ändå. Är det skärpning som gäller så är det skärpning som gäller. Att jag och Johan sedan äter lite godis ikväll beror helt och hållet på att vi tröstäter för att hans semester nu är slut. Snipp snapp finito. Mycket trist men jag har god tro om en härlig höst med många aktiviteter och skratt.

Dagarna går och vi spanar på hus i alla former och storlekar. Än så länge får vi leta vidare för drömhuset är en jäkel på kurragömma men vi har ingen brådska utan ser det mest som ett roligt tidsfördriv. En vacker dag kommer det bästa huset någonsin att stå där i solskenet och ropa på oss att komma in för att just det huset vill bli vårat hem. Precis så kommer det att vara.

Nu kan katterna återigen kalla sig för Kumlabor för numera svansar de runt hemma hos mina föräldrar. Det känns tomt och även fast det är skönt att slippa allt katthår och alla höga jamningar som gör att Ella vaknar så saknar jag dem massor. Mina fina kattbebisar. Jag undrar vad de tänker. Jag hoppas de förstår varför de har flyttat. Att det handlar om deras välbefinnande och inte om att vi har tröttnat. För det har vi inte. Inte på dem. Vi älskar dem minst lika mycket som förr. Jag undrar om Ella funderar över var lurvtussarna har tagit vägen. Det gör hon nog. De var polare.