Sjuk fortfarande

Inte nog med att Ella är snorig, hostar och har feber utan nu kan hon även bocka av en vagel på listan. Check. Det började som en liten röd prick som sedan har växt sig gigantisk och numera är den storlek alldeles för stor och täcker nästan hela hennes öga. Stackars Ella ser ut som att hon har deltagit i en boxningsmatch och förmodligen vunnit men ändå fått sig en rak höger. Febern har börjat gett med sig, men vageln sitter där som en vagel/nagel i ögat och stör förbannat mycket. Stackars liten. Alla hennes sjukdomar har resulterat i att så fort hon läggs i hennes egen säng så skriker hon som att madrassen vore gjord av glödande kol. Hon vill nog inte vara ensam med sin täppta näsa. Och hon vill nog inte sova för då blir det svårare att andas och torrare i halsen. Nu somnar hon i min famn vilket är mysigt, men någonstans i bakhuvudet där rutinerna bor så fasar jag för att vägrasängenfasen ska hålla i sig långt efter att bacillerna flyttat ut.

Igår släpade jag med mig bror och Caroline på husvisning då sambo Johan fortfarande är strandad i soffan. Lite mindre strandad möjligtvis men inte så pass rörlig så att en utflykt var möjlig. Huset var så fint och jag riktigt kände hur det ropade på mig att komma och bo där. En smula trist är dock att jag inte var ensam på visningen. Jag och resten av Örebro och kanske Kumla var också där och spanade och öppnade garderober och kollade på kakel och petade i trädgården och nickade förtjust. Många nickar innebär en lång budgivning och en lång budgivning innebär många kronor över det fina utgångspriset. Sablans. Bror fällde den roligaste kommentaren när han nostalgiskt konstaterade att garaget luktade ladugården i Mantorp. Internt och sant. Idag ska Johan hasa sig dit och se om det bara är jag som gått bananas över ingenting eller om det faktiskt kan vara ett potentiellt framtida hem.