Slut med barnmat

Jag och Johan diskuterade häromdagen betydelsen av vänner och jag blev smått chockad över hur olika vi tänker. Han tycker att det är kul med kompisar och han gillar de han har men han har absolut inte samma behov som jag har. Det är inte ens i närheten. Mina vänner betyder hur mycket som helst för mig och när jag inte träffar dem så saknar jag dem. Jag mår bra av att umgås med dem och jag är så glad att de finns. Jag anser att mitt beroende är positivt om än lite stressande och jag planerar att hålla hårt i mina vänner så att vi kan umgås även när vi hasar oss fram med våra rullatorer. Ingen nämnd och ingen glömd.

Ella har numera ratat burkbarnmaten helt och känner sig så pass vuxen så att hon bara vill ha den mat vi äter. Det är häftigt och annorlunda och hon är världens sötaste när hon sitter vid bordet och stoppar i sig potatis, korv och ärtor. Dock så medför detta nyfunna intresse för mat ett litet bekymmer för oss. Jag och Johan gillar mat men ingen av oss tycker att det är speciellt kul att laga den. Nu ska Ella äta lunch och middag och gärna varierad kost och det är kanske inte alltid som jag och Johan vill äta spartanskt utan något med mer kryddor och smaker och då blir det till att laga två rätter per måltid. Fast om man bortser från att det är lite ansträngande just nu så blir förhoppningsvis slutresultatet strålande . Vi blir grymma vid spisen och kommer kunna söka jobb på vilken restaurang som helst. Om vi hade velat. Och det här med storkok är fantastiskt och jag jobbar på att fylla frysen med små trevliga lådor av hemmagjorda köttbullar och korvgryta. Om det sitts på några fina recept ute i omvärlden så tackar och bockar och niger jag för inspiration utifrån är alltid uppskattat.

Det känns i luften och atmosfären att hösten är på ingång och jag känner mig lite snuvad på det goda. Är det bara jag som väntar på nästa värmebölja? Jag vet att jag kanske uttryckte mitt missnöje med den tropiska hettan som aldrig gav vika, men är inte en värmebölja på en sommar lite fjuttigt? Jag står ju här redo med sololjan och kroppen är blekare än vad som är accepterat. Nog för att hösten har sina fina sidor med tjocka tröjor, gula löv och studs i vattenpölar men det är lättare att välkomna med öppna armar om armarna inte är helt genomskinliga. Jag är dock laddad och säker på att hösten kommer innebära många roliga upplevelser. Snart börjar alla bebisar fylla året och Ella tränar på grattissånger mest hela dagarna. Det och att vinka är hett just nu. Och att göra bubblor med munnen förstås.