Luftat de lurviga

I lördags var det då dags att slå klackarna i taket tillsammans med de finaste arbetskamraterna och innan jag var helt redo för en kväll på stan så svängde vi förbi Marieberg för att inhandla det sista. Det var jag, Johan, Ella och resten av Mellansverige som tyckte att det var en bra idé att slå ihjäl tid och slösa pengar där för jisses vad det svämmade över av människor. Jag hade tur och hittade det jag skulle ha relativt snabbt så vi kunde fly fältet. Ella hittade en ny favoritaktivitet i form av att åka rulltrappa så det skrivs upp på Roligasakerlistan. På kvällen styrde vi sedan kosan mot Strike för att bowla i två timmar. Jag är den förste att erkänna att jag inte är speciellt duktig på bowling men så jäkla dålig som jag var i lördags har jag nog aldrig varit. Den enda omgången jag vann var den sista och då handlade det nog mer om statusen på mina medtävlanden än kvaliteten på mitt eget spelande. Vitsen var ju dock att det skulle vara roligt och det var det. Det värkte fint i bowlingarmen dagen efter och all träning är välkommen träning. Efter bowlingen så spatserade vi till Ritz där det dracks drinkar och dansades för glatta livet. Att musiken under en period bestod av endast rutten hiphop förlät jag när det ordnade upp sig med mer dansvänliga rytmer. Strax efter klockan 1 bönade och bad mina fötter om att få bli utsläppta från stövlarna och Idas var lika gnälliga de så vi åkte hem. Summa summarum är att det var en toppentrevlig kväll men galet bra människor och den borde göras om en vacker dag när solen står högt och fåglarna kvittrar.

Ella är förkyld. Igen. Eller det är samma förkylning som i föregående inlägg, men det är fortfarande inte roligt. Inatt hade hon till råga på allt en släng av den berömda febern också och det gjorde ju inte saken bättre direkt. Hon är dock glad och pigg på dagarna och om man bortser från den konstanta floden under hennes näsa så skulle man kunna tro att hon var helt frisk, men icke. På nätterna täpper snoret igen och allt blir lite jobbigare, lite dreggligare och lite mer hopplöst. Jag hoppas på en kort variant denna gång och att det dröjer länge tills nästa snorattack anfaller.

Det har ju tidigare framkommit hot riktat mot mig med avsändare från jagtyckerjagärförjävlaballförjaggårpåkrogenoftaochvillintehaförhållandeellerbarn. Denna person ansåg att jag snackat skit om krogen i min blogg, vilket för det första inte är sant och för det andra inte är sant. Personen i fråga berättade för mig att jag nog skulle hålla mig borta från krogvärlden för att krogfolket var arga på mig som snackat skit. Inte ett enda krogfolk var det minsta argt på mig i lördags. Ingen gav mig Onda Ögat och ingen väste elakheter i mitt öra. Jag hade gömt ett knogjärn i stöveln utifall krogfolket skulle bli aggressivt men det kunde jag gladeligen kasta i Svartån när jag spatserade hemåt i natten. Tänka sig. Mycket oväntat.