Det har varit en jobbig natt. Åtminstone om man gillar och behöver sin nattsömn. För att börja historien från där historien tar son början får man börja igår. Ella vaknade 5.30 vilket aldrig är en okej tid för uppstigning och därför blev jag överlycklig när hon efter en halvtimme somnade om. Jag tassade in till min säng och sov sked med John Blund en sväng och vaknade igen 8.20. Då sov Ella fortfarande och jag ägnade någon minut åt att Rita små kors i taket. Klockan 9 vaknade hon och därmed var kaoset igång. Vi skyndade oss med våra morgonrutiner och rusade över gården till Terese och Leo och ett gäng glada föräldragruppsföräldrar och barn. Vi dukade och lekte och sedan halkade vi hem igen. Ella tittade lite på lunchen och somnade sent efter maten. På kvällen var hon inte speciellt trött vilket jag förstår men när tacosen ropade var det ändå lite surt. När hon väl somnade så sov hon till 1.15 och sedan var hon klar med sin nattsömn. Jag satt hos henne i 1h och 45 min, fast besluten om att få henne att somna om. Hon var inte ledsen, inte arg utan bara klarvaken. Eftersom jag av någon anledning alltid blir kissnödig när jag blir kall så var det en pärs att sitta halvklädd på en sittpuff så länge. Johan fick ta över och då det gick som det gick mig, minus kissnödigheten, så fick Ella sova mellan oss. I tre timmar var hon vaken. Tre timmar! En miljard minuter. En biljard kalla sekunder. I morse vaknade vi 9. Vilken konstig ond cirkel vi helt plötsligt befinner oss i. Idag styr iallafall jag och Johan bilen mot Kristinehamn medan Ella leker med mormor och morfar och efter natten känns det okej att få lite egentid. Att våra vaken på nätterna måste hon ärvt efter sin far. Det och att blunda på kort.
Published with Blogger-droid v1.5.2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar