Hej juletider!

Idag knackade det på dörren och in kom julen. Den stormade in och rörde om och kvar i hallen stod jag och Ella och kliade oss i huvudet och undrade vad som hände. Riktigt så kanske det inte gick till, men när jag nu sitter i soffan och spanar på julen så känns det som att den slog till med full kraft från ingenstans. Jag och Ella for iväg efter lunch och kom hem med julgardiner och en liten ynklig tomte. Väl hemma släpade vi oss upp i förrådet där Ella höll på att bli mammalös då jag helt saknar självkännedom. Ibland får jag för mig att jag är lång och stark och speciellt när det vankas nedläpning av kartonger. Jag balanserade på Johans verktygslåda (sorry för det älskling, men i brist på stege så såg det ut att vara det mest oömtåliga) och drog ner lådor hej vilt och det var bara ren tur att jag kom undan oskadd. Lägenheten andas nu jul fast jag saknar en liten tomtearmé så jag befarar att en julkartong har gått och gömt sig i förrådet. Inte okej. Jag ska skicka upp Johan för en närmare koll på läget.

Min och Jennies julklappsresa gick fint och fastän allt inte är inhandlat så känns det som att jag har full kontroll för en gångs skull. Och det är inte ens december.

Vi har börjat med en ny rutin här hemma. Den går ut på att Ella ska somna själv. I vanlig fall sitter jag bredvid och glor tills hon somnar men nu är det slut med det. Projektet Somna Själv har pågått i några dagar och än så länge är resultatet över förväntan. Jag ger henne en puss, säger godnatt och går ut ur rummet. Ibland gnäller hon lite, men sålänge det inte är hysteriskt så låtsas jag inte om något. Idag hörde jag inte ett knyst från henne. Skönt. Hon är så duktig.

Jag har många laster och en av dem är pepparkakor. Finns det pepparkakor så äter jag tills jag i princip kräks. Det känns sådär vuxet. Idag har jag mumsat stjärnor som om det vore min sista måltid men nu är det jag som tar mitt pick och mitt pack och glider in i sovrummet i stället.