Än så länge har dagen bjudit på brunch och fika på Rosalis tillsammans med Lova och Alva. Barnen lekte och jag tror de gillar varandra även om de inte alltid visar det så tydligt. En knuff här och en putt där, men ändå med en kärleksfull avsändare.
Torsdagen närmar sig och med den kommer även ångesten. Jag är nervös men samtidigt förväntansfull. Min lilla tjej är helt plötsligt inte så liten längre. Nu ska hon gå på förskola och hon ska leka med andra barn och har jag tur så kommer hon vilja följa med mig hem på eftermiddagarna. Det kommer verkligen att bli helt annorlunda.
Ett bra annorlunda hoppas och tror jag på. Det ska bli skönt att få in vardagen lite mer i denna bubbla som jag har studsat runt i det senaste året.På söndag är det dags för hård match igen när jag och några goda vänner åker till Bodaborg. Jag vet att det kan verka som att jag hänger där alldeles för ofta men jag tycker ju att det är så förbenat kul. Jag gillar att hoppa och klättra och även fast jag i ärlighetens namn inte är den skarpaste kniven i lådan så har jag alltid kul när jag är där. Det är skönt att vakna upp dagen efter med ett gäng nya blåmärken och lite träningsvärk och det är skönt att inbilla sig själv att man nog har tränat kroppen en del.
Igår var det nypremiär i babysimsbassängen igen efter juluppehållet. Även fast Ella är stor så babysimmar hon som aldrig förr och för varje litet plask hon gör så mår jag allt bättre i mammahjärtat. Duktiga hon som inte är rädd. Hon kommer aldrig att bli som sin mor som krampaktigt klamrade sig fast vid bassängkanten när de andra lekte delfiner och hon kommer aldrig att behöva ljuga om diverse sjukdomar när det står bad på schemat i skolan. Hon kommer vara först i vattnet och hoppa bomben så att de andra barnen blir dyngsura och avundsjuka. Om allt går som jag har planerat så kommer hon att bli en sådan som jag hatade och avundades där jag var liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar