Fotbollspremiär

Dagarna går och helt plötsligt kom det en liten sommar till staden. När solen skiner så känns det verkligen hur otroligt jäkla lång denna vinter har varit. Det är inte okej, det måste bli ändring på det i framtiden. Vem jag ska ta upp denna lilla detalj med är dock oklart än så länge.

Ella var frisk och kry hela förra veckan så att denna vecka startar med feber och snor låter ju rimligt. Tråkigt men rimligt. Man kan ju inte få vara glad för länge. Det där immunförsvaret låter tydligen vänta på sig, men för min del är det helt okej att komma nu. Eller igår. Vad som.

I lördags blev det fotbollspremiär i Degerfors. Som vi har väntat. Nog för att vi tjuvstartade förra året men i helgen blev det ordentlig premiär med allt vad det innebär. Jag och Ella spatserade runt på området och tittade på människor och hundar, vi viftade med den rödvita flaggan, vi hejade på det rätta laget bakom fel supporterklack, Ella tryckte i sig två korvar med bröd och vi glassade i solen. Det kommer spenderas många timmar bredvid fotbollsplanen framöver.

I fredags besökte jag och några av mina fina arbetskamrater Relaxen för att koppla av och umgås utanför hotellet. Välbehövligt och superkul. Att jag kom tvåa i vattenruschkanetävlingen får räknas som kvällens överraskning. Vi fortsatte vidare till O´learys och Harrys och jag kan återigen konstatera att jag har verkligen tur som har så underbara människor runt mig på jobbet. De väger över och gör att man klarar det mesta. Jag hade en tanke om att ta med mig kameran men kameran blev livrädd av blotta tanken på att jag skulle ut och rasta fläsket så den vägrade lämna hemmet. Kanske lika bra det.