Påskafton. Hej vad jag firar. Äter godis och kramar små rara påskkärringar. Målar ägg i glada färger och diffusa mönster. Testar kvasten och flyger fram och tillbaka och upp och ner allt medan min fina familj står nedanför och ropar glada hejarrop.
Eller så står jag på jobbet. Men det är väl ungefär samma sak.
Är det någon som kan komma och hämta Ellas baciller och gräva ner dem i ett skitdjupt hål? Någon som inte har sådär väldigt mycket påskfirande att pyssla med kanske. Det går inte att med ord beskriva hur less jag är på snor och feber så ett stort hål skulle nog illustrera lessheten allra bäst. Det är väl dock bara att härda ut, livet som småbarnsförälder är hårt. Hårt och fullt av snor.
På gatan utanför passerar människor iklädda väldigt lite kläder. Bleka ben och bleka armar har äntligen blivit utsläppta och hur makabert det än må låta så är synen vackrare än mycket annat. Det är äntligen vår och ibland skymtar nästan sommaren förbi och även fast de bleka människorna ser en smula frusna ut så blir jag glad. Jag tror inte att jag överlever en till vinter av det slaget som har varit de senaste åren. Jag måste nog flytta utomlands då. Jag måste med andra ord nog börja spela på lotto. Eller på joker. Eller kanske stämma någon. Vad som helst som ger pengar låter lockande. Plocka mynt ur smutsiga fontäner kanske vore ett alternativ. Fast då dör jag nog av andra sjukdomar innan den första frosten.
Jag har börjat med en ny diet för övrigt. Det fungerar skitbra. Jag har redan gått ner flera kilo. Ingen mat - bara godis. Hepp. Nackdelen med dieten är att det som sätter sig, sätter sig på magen och det är svårt att fokusera på de smala kroppsdelarna när magen tar allt fokus. Man ska vara glad för det lilla. Eller stora.
Glad Påsk till alla rara människor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar