torsdag, april 28, 2011

Påsk på USÖ

Påsken kom och påsken gick och tur var väl det. Det som från början såg ut att bli en rätt trevlig helg slutade med sjukhus, operation och oro. För att göra en lång historia en smula kortare så började det lilla kaoset i lördags då Ella vaknade upp med ett öra i klass med Musse Piggs. Det var svullet och stort och stod rakt ut. Ett öra blir inte bara sådär utan anledning och det gjorde oss oroliga. Johan ringde Sjukvårdsrådgivningen som knappt ville ge oss en tid till Jourvårdcentralen. "Vi västerlänningar har alltid så bråttom och om hon skulle skicka alla barn som hade feber till vårdcentralen skulle inte läkarna räcka till" Den damen vill inte möta mig i en mörk gränd. Minsann. Klockan 17.30 befann vi oss på vårdcentralen och var rätt glada för nu skulle vi få medicin och sedan skulle vi hem och äta tacos och mysa på ett påskigt vis. Men icke. Läkaren tittade två sekunder på Ella och skickade oss raka vägen till akuten. Jahopp. Väl där skjutsades vi in i ett undersökningsrum och under tiden blev Ella sämre och sämre och febern steg och steg. De tog prover och kikade i örat och konstaterade att vi skulle bli inlagda. Inlagda? Sova kvar alltså? Det verkade mycket märkligt och klingade inte alls samstämt med min påskiga plan. Vi hamnade på barnavdelningen och där skulle det tas ännu fler prover och sättas infarter i armarna och då klockan var sent och febern var hög så var det inte en rolig upplevelse för världens finaste dotter. Hon skrek och skrek och det gjorde ont i både mamman och pappan. De klädde henne i en liten liten sjukhusrock och ynkligare har hon aldrig sett ut. Vi fick ett rum och Ella somnade snabbt bara för att timmen senare bli ivägskjutsad mot operation. Mitt i natten var det alltså dags att söva henne och tömma örat på vätska. Mitt i natten tog de henne ifrån mig och jag har aldrig någonsin varit så orolig eller så rädd som jag var då. Det var långa och många minuter som vi satt ensamma i rummet och väntade på besked. För varje sekund så blev jag mer och mer övertygad om att något hade gått fel. Varför tog det sådan tid?Tillslut fick vi iallafall gå och hämta henne på uppvaket. Där låg hon i sin lilla säng med sin älskade snuttefilt tryck mot ansiktet. Hon sov och operationen hade gått bra. De följande dagarna gick, om än långsamt, så på det stora hela rätt bra. Hon fick ta prover som hela tiden visade att infektionen var på väg att släppa taget. Hon fick antibiotika och duktiga hon höll humöret uppe som ingen annan. Alla blodprov innebar visserligen skrikkaos men när sticket var klart och fingret var omplåstrat så vinkade hon till läkarna och sköterskorna. Tre nätter blev vi kvar på USÖ. Trots att det fanns en säng till Ella och en säng till mamma så fick hennes förbli tom för hon och jag sov sked på bästa tänkbara sätt. Klart att hon skulle sova bredvid mig. Även fast det innebar att jag numera har ett stort blåmärke på höften och en ryggrad som sett bättre dagar.

Bemötandet vi fick på sjukhuset kunde inte ha varit bättre. Underbara, rara människor som förstod när vi var oroliga och som lugnade när Ella skrek som värst. Jag vill aldrig mer åka tillbaka dit, men det är ett uttalande som kommer direkt från hjärtat och med glimten i ögat.

Ellas diagnos var en allvarlig öroninflammation som kom av att hon varit kraftigt förkyld. Ibland blir det bara så. Ibland är bacillerna argare än argast och bestämmer sig för att infektera ordentligt. Inte okej och aldrig mer.

Insikten om att jag har världens bästa dotter har dock slagit mig i huvudet om och om igen under dessa dagar. Hon är galet fantastisk och det finns ingen bättre!

3 kommentarer:

Unknown sa...

Usch stackars lilla Ella måste snart ha råkat ut för allt. Hoppas att det vänder nu och att hon får vara frisk nu ett bra tag.

Darya sa...

Fy vilken grej. Skönt att allt gick bra ändå och hoppas ni slipper sånt för alltid! KRAM på er!

Josephine sa...

stackars liten! Förstår att ni var oroliga. Finns inget värre än när ens lilla/lille skrutt är sjuk:( Skönt att hon är bättre nu och att hon kommer hålla sig frisk! Kram på er:)