Sakna

Idag är en sådan där dag. En sådan där dag då jag saknar familjen lite mer än andra dagar. Jag vill ligga brevid Ella när hon somnar och jag vill ligga i Johans knä medan han kollar på något ointressant program om bilar eller eventuellt poliser som skriker och stoppar bilar till höger och vänster. Det vill jag, men schemat och chefen säger annorlunda.

Men jobba är ju också kul. Typ.

Lördagskvällen blev precis så fantastiskt härlig som jag hade anat och hoppats på. Jag och Jennie åt oss mätta och hann prata igenom livet och dess viktigheter och äta och promenera ett par tusen steg på stan. En mycket bra kväll och kunde jag göra en favorit i repris varje vecka så skulle det vara givet. Men när tiden är knapp och prioriteringarna svåra så får man pensla in sådana här träffar lite då och då även fast det inte blir så ofta som man önskar.

Ella har blivit så stor. Hon trampar trehjuling och hon pratar och förklarar saker och drar försiktigt bort håret från mitt ansikte och pussar på mig när vi ska sova och gör alla små fantastiska saker som gör mig varm inombords. Att få vara med när en liten människa växer upp måste vara det vackraste som finns.

Idag har vi lekt med Lova, Alva och Vilton och det faktum att Ella och Alva mest slåss är ett faktum som jag hoppas försvinner snarast. Det är inte okej att slå sina kompisar. Speciellt inte eftersom jag faktiskt tror att de innerst inne gillar varandra och bara slåss för att de kan och inte förstår att det faktiskt gör ont. Knasiga barn. Slagsmålen måste sluta innan Böda för annars kan Böda bli en onödigt spännande vecka.