Pappor överallt

Hemma på min gård i stan verkar det bara bo massor med pappor och barn. Varje gång jag och Ella är ute och leker så hittar vi alltid en ny pappa att slänga några ord med. En ny pappa med ett nytt barn som nästan alltid är lite yngre än Ella och vi börjar alltid våra samtal med väder eller barn. Det fungerar varje gång. Märkligt fenomen, men jag tycker att det är trevligt att äntligen börja få lite koll på människorna som jag faktiskt delar hus med. Papporna verkar reko, jag hoppas att det står en reko fruga bakom som inte glömmer tända ljus på kvällen för jag råkar ha en liten rädsla för grannar som är ovarsamma med elden. Been there, done that...even bought the t-shirt.

Såhär på kvällskvisten på hotellet så har jag haft sällskap av Norge. Eller sällskap kan vara att överdriva en smula, men vi har befunnit oss i samma rum vid samma tidpunkt. De har druckit öl och jag har tagit betalt. Jag går igång på norska. Så är det bara. Det finns inget finare språk.

Eventuellt svenska men jag har inte riktigt funderat klart än.

Snart är det hemgång och strax efter det är det dags att studsa ner på kudden bara för att snarast studsa upp igen och bege sig tillbaka till jobbet. Det är tur man är ung och sådant.

Eller ung förresten, jag bockar ju av födelsedag nummer trettio i höst. Ibland känns det väldigt gammalt, men oftast känns det rätt okej. Med ett sådant betydelsefullt nummer kommer dock en liten press på ett lyckat firande. Jag har redan börjat planera i huvudet, men tips mottages tacksamt.

Igår var det dags för kvartsamtal med Ella. Det ska börjas i tid. Fröknarna var så nöjda och glada och de hade inget att klaga på. Jag var tvungen att smyga in en liten fråga angående om hon kanske eventuellt slåss lite på dagis såsom hon kan göra hemma vid väl välda tillfällen, och de sa att hon kunde nypa ifrån men alla barn slåss i den här åldern. Möjligt. Jag hoppas det går över. Det är så svårt att få nya kompisar om man börjar med att slå dem och rycka små tussar av deras hår känner jag.