Powerballader

Jag har Powerballadafton på jobbet. Något roligt måste man ju få ha när man tvingas arbeta en söndagkväll. Det skrålas om hjärta och smärta och tårar och kärlek och melodierna är lugna och relativt behagliga och ibland kommer det en saxofon in och gästspelar en trudelutt. Allt är nästan som det ska vara så här en söndag i maj.

Balladerna till trots så längtar jag hem. Hem till mina hjärtan som myser utan sin Moder Jord. Jag och Ella spenderade förmiddagen ute på gården i solen och vi fick nästan en ny kompis men då blev Ella lite blyg så den eventuella kompisen gick åt ett annat håll. Solen värmde dock fint och jag passade på att skaffa mig en liten solbränna på näsan medan jag satte fart på Ellas gunga och höll utkik efter myggor och bin som surrade hånfullt en bit bort. Det där med multitasking har aldrig varit något större problem för mig.

Häromdagen förtjänade jag lite egentid så jag passade på att strosa på stan. Jag kom hem med tomma fickor och ett bankkonto som förvånat kliade sig i huvudet och funderade över vad osm egentligen hände. Men med lite nya kläder i bagaget och framför allt massor med nytt härligt smink så kan man inte bli annat än glad. Det gäller att bränna lönen innan den går åt till räkningar och sådant tråkigt.

Det är knappt jag vågar skriva det, än mindre säga det, men Ella har hållt sig frisk i tre veckor nu. Tre veckor!! Det har inte hänt sedan mamuttarna levde på jorden. Typ. Men kors i taket och håll i hatten och peppar peppar och allt annat som kanske kan hjälpa till att hålla henne frisk ytterligare några månader. Eller år för den delen.

Nätterna är annorlunda där hemma nu. Ella bestämde sig helt plötsligt för att sluta vakna och skrika och bli överlyft till mamma och pappas säng varje natt. Numera sover hon gott hela natten i sin egen säng och även fast nattningarna ibland tar på tok för lång tid så är jag glad och nöjd och stolt över min underbara dotter. Duktiga hon som sover så att mamma får sova. Det behöver jag.

Annars då? Inte mycket.