Inte alla kossor i hagen

Ibland är det lite svårare än vanligt. Som igår morse. Då var det jävligt svårt att verka och agera normalt. Yrvaken som få klev jag utanför dörren i ottan, redo för en ny arbetsdag. Jag spatserade bort till bilen och letade fram nyckeln ur fickan. Där tog vettet i mig slut för episoden som följer har jag svårt att ta fullt ansvar för. När bilnyckeln inte passade i låset så tyckte jag att det var konstigt. Mycket konstigt till och med. Någon hade alltså försökt göra inbrott i bilen. Inte bra. Jag gick runt bilen för att kolla hur de andra dörrarna såg ut. Jag gjorde nya tappra försök att med lite lätt våld trycka in nyckelhelvetet men det gick inte heller så vidare värst bra. Jag suckade mitt högsta utifall tjuven skulle stå bakom något hörn och spana. Jag fiskade upp mobilen ur väskan för att se vad klockan var och räkna ut om jag eventuellt skulle hinna cykla. Svaret blev nej och paniken steg. Helt plötsligt så såg jag att det låg en okänd tröja på passagersidan inne i bilen. Jasså, tjuven hade minsann glömt sin tröja. Klantigt. Kanske kunde jag utifrån den hitta tjuvrackarn. Nu jävlar skulle han få.
Sen. Trillade. Den. Berömda. Poletten. Ner.

Min bil stod bredvid den bil som jag hade utfört ett litet oskyldigt inbrottsförsök på. Jag vill gärna tycka att de är lite lika och visst att de har samma färg men där tar likheterna slut. Samma färg. Same same but still väldigt different.

I lördags stod det utflykt på agendan och vi åkte i karavan tillsammans med Jennie, Robert och Melvin mot Askersund och mot kossorna som äntligen skulle bli utsläppta. Det var vi och några tusen till som var sugna på kossor och lantliv och det började bra. Karlarna gick tipspromenad och lärde sig livsviktiga kunskaper om kor medan jag och Jennie letade oss fram till precis vid hagen och klappade oss själva på axeln för att vi lyckats med placeringen så bra. Duktiga mammor. Barnen åt bulle och väntade med spänning. Sedan kom kossorna ut. I hagen bredvid. De var fina på håll och vi hörde hur de muade sitt högsta, men onekligen hade det ju varit roligare med kossor i den hagen vi så fånigt stod vid. Man kan inte få allt här i världen.