Har jag sagt att jag älskar dagis. För det gör jag. Jag älskar vårat dagis. Ella trivs som fisken i vattnet och varken mamman eller pappan är orolig när vi lämnar henne där. Fröknarna är de raraste och barnen de sötaste och allt är nytt och fint och utvecklande och även fast det ibland osar bajs när man kliver in så är det okej för jag känner till problemet med att bajsblöjor allt som oftast luktar skit. Jag ska nog smyga med mig kameran någon dag så att jag kan föreviga det lilla paradiset för bilder är bra och nödvändigt för mitt guldfisksminne. Dock så kan en och annan förälder ha åsikter om bilder på sina barn på en offentlig blogg så förmodligen får jag smyga dit efter stängning. Och rita dit små streckgubbebarn i efterhand. Streck som åker rutschkana, streck som leker i sandlådan och streck som springer i gräset.
Idag har det blivit ett besök på vår nya vårdcentral för att avsluta Ellas 18-månaderskontroll. Den har ju, av en enda anledning, blivit uppdelad i tre besök vilket känns onödigt och utdraget, men i detta fall nödvändigt. Ella har ju sedan vistelsen på USÖ under påsken varit livrädd för allt som har med läkare att göra. Det har jag full förståelse för, för det var traumatiska dagar även för en öm moder. Nu är vi dock klara för denna gång och summa summarum är att Ella växer så det knakar och min lilla tjej är inte så liten längre.
Det står jobb på agendan i eftermiddag. Det är tur att det är dagen innan långledigt för jobbet gör mig trött. Och matt. Och less. Det är tråkigt att man alltid ska behöva dubbelkolla allting så att det verkligen stämmer. För stämmer gör det aldrig från början. Inte utan att man säger till och inte ens då stämmer det. Jag blir inte förvånad längre utan det gör mig bara mer motiverad att på allvar fundera och planera. Imorgon blir det umgänge med de finaste arbetskamraterna som man kan ha. Det är tur att de finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar