Ensamma hemma

Jag har en sida som jag allt som oftast kommer på mig själv med att följa slaviskt. Hej yr.no. Om de säger att det ska vara sol så räknar jag med sol. Om de lovar regn så planerar jag min dag efter regnskuren som ska komma klockan 12 och vara ett minne blott efter en timme. Under sommaren så har min bibel fått sig sina törnar för helt ärligt så har de inte varit helt lyckade. Idag räknar jag dock med att de har rätt. De säger sol och hetta och är det något vi förtjänar så är det just det. En sista glimt av sommaren som kom och gick lite för snabbt. På måndag börjar hösten och idag är det jag som kräver och behöver sol.

Ella sover hos farfar och Anneli, men att tro att jag skulle kunna njuta av en härlig sovmorgon är att tro för mycket. Det må hända att jag är uppe lite för tidigt för mitt eget bästa, men å andra sidan är lugna morgnar i eget tempo rätt efterlängtade de också. Jag och Johan passade på att fördriva tiden i biosalongen igår och jag höll mig vaken och ger filmen Bridesmaids två tummar upp.

Jag är väldigt duktig på att köpa kalendrar och att börja fylla i dem. Jag fullkomligt älskar att få fylla i vänners födelsedagar, jobb och möten. En stund älskar jag det. De flesta av mina kalendrar förblir halvt ifyllda för av någon outgrundlig anledning så tröttnar jag alltid. Det är nog mest själva tanken av ordning som jag går igång på. Nu är det dock dags för ett nytt försök. Hösten ser redan så stressig ut så en kalender behövs. Vi får se hur länge den överlever.

Häromdagen besökte vi dagis för Öppet Hus stod på schemat och eftersom Ella börjar igen på måndag efter två månaders sommarlov så kändes det lägligt att hälsa på. Vad otroligt skönt det var att se att den befarade blygheten hade lämnats hemma. Hon lekte med barnen och fröknarna och allt var som vanligt. Härliga, älskade unge!

Den härliga, älskade ungen gjorde för övrigt sin moder jord och fader vår lite extra varma i sina föräldrahjärtan i förrgår. Jag ropade in till hennes rum där hon hade stökat till ordentligt att det var dags att städa. Utan större förhoppning om att det faktiskt skulle bli gjort. Vi hörde från vardagsrummet att hon höll på och plockade därinne och efter en stund kom hon ut och sa: Stopp, stopp mamma, komma mamma. Jag följde med och såg att hon hade plockat upp allt. ALLT! Alla leksaker som tidigare prydde golvet låg i hennes låda som dock var så överfull att den inte gick att skjuta under sängen. Alltså var det stopp. Jag har världens bästa tjej!