Små djävular

Ja, att påstå att det spottas ut inlägg i den här bloggen är ju att ljuga. Och det vill man ju inte. Jag har bara så galet många andra saker att träna hjärnan med så jag vet inte hur jag ska hinna med något annat än att värma upp och stretcha de små cellerna. OM jag hade skrivit en blogg om allt i huvudet så hade den bloggen spruckit och eftersom det låter trist så väntar vi med godbitarna och bjuder till lite då och då. Idag bjuds det dock endast på blickar i dåtiden för framtiden är fortfarande luddig och svår att tyda.

Jag, Johan och Ella åkte häromdagen till Lek & Buslandet och jisses att vi lekte. Vi kättrade och åkte ruschkana (stavning på det tack) och roade oss kungligt. Ella fullkomligt älskade det! Förutom det besöket så har det spenderats tid både här och där hos väl valda släktingar och vänner. Det är ju faktiskt sista veckan på semestern så små tripper är obligatoriska. Att ledigheten slutar på söndag är något jag väljer att inte tänka på för att bryta ihop är inte så roligt. Man tillbringar för mycket tid med att jobba. Man borde umgås mer med sin underbara familj och sina fantastiska vänner. Punkt. Slut. Och. God. Natt.

Eller förresten - eftersom många förmodligen kommer att spana på bilden där jag och Ella åker ovan nämnda bana och ivrigt fundera på var man får tag på sådana där coola, lysande linser som både mor och dotter lagt till med så känner jag ett behov av att stilla er undran. Svaret på frågan är att vi helt enkelt förvandlas till små djävular med sug i blicken när vi är så pass våghalsiga. Såklart.