Tjockis deluxe

Det var väl väldigt vad det var tungt att vara gravid denna gång. Jag tycker mig minnas att jag förra gången svävade fram på lätta fötter i fina små klänningar och kände mig rätt fräsch. Det gör jag inte den här gången. Jag ska absolut inte klaga eftersom det är självförvållat, men tungt är det ändå. Det beror alldeles säkert en hel del på att jag bär runt för mycket på Ella, men när man är så söt som hon och så kramig som hon är just nu så blir det lätt att man bär en gång för mycket. Förhoppningsvis trillar bebisen ut snart och då är åtminstone tjockisproblemet löst. Eventuellt kan bebisen medföra andra triviala problem såsom sömnbrist och trist humör, men det är smällar man får ta när man bestämmer sig för att utöka familjen.

Stackars Ella har verkligen haft otur med baciller och virus. Det är som att de alla har gått samman och bestämt sig för att attackera henne så mycket som det bara går. Häromdagen så vaknade vi och då kunde hon inte gå. Så fort jag nuddade hennes ena fot så skrek hon rakt ut och tårarna sprutade. Det kändes oroväckande så jag ringde Vårdcentralen som skickade vidare mig till Barnakuten på USÖ. Väl där konstaterades det efter många om och men att hon återigen har halsfluss och att den i sin tur har orsakat en inflammation i en led i hennes ena fot. Jag tycker det låter märkligt, det tyckte inte läkaren. Såklart att det var därför. Fattar jag väl. Att ha barn är verkligen som att ha hjärtat i halsgropen hela tiden. Jag måste sluta att se det värsta scenariot hela tiden, men det är svårt när det handlar om det bästa jag har.

Schemat på jobbet säger att jag ska jobba i tre och en halv vecka till. Galet.

Husbygget står still. På riktigt, stilla. Man kan säga att det sket sig lite så planerna har fått omförvandlas och just nu vet vi inte riktigt vad som händer, men ett hus blir det. Någon gång. Om inte annat så får vi väl tälta på tomten. ´

Bilderna visar för övrigt Ella 4 månader och Ella ett år senare. Det går fort när man har roligt.