Omöjligt att vara perfekt

Tiden går fort när man har roligt och även om det inte är roligt hela tiden så går det undan ändå. Vi äter, sover och leker. Och bajsar. Det sistnämnda är det mest barnen som pysslar med och det där med att sova händer rätt sporadiskt. Iallafall för modern i familjen. Dock förtjänar Lukas en vänlig klapp på axeln för att han börjar sova allt bättre på nätterna. Att jag sedan inte har vett nog att blunda en stund på dagarna när han tar igen sig är ju mitt eget fel.

Denna vecka har vi haft fullt upp med att träffa vänner. Vi har träffat Emma och hennes Lea, Amanda och hennes Nelia, Jennie och barnen och Johanna. Och alla raringar på hotellet. Jag saknar dem! Jobbet not so much men finare arbetskamrater får man leta länge efter. Utan att lyckas.

Att vara mammaledig är toppen! Jag gillar det även fast jag ibland kan sakna att bara vara jag. Bara vara Maria. Igår kväll gick jag och Ella ut och för en stund så var det bara vi. Hon och jag. Den känslan har jag saknat och längtat efter och jag behövde den stunden. Det är lätt att gräva ner sig i "vilken dålig mamma man är som aldrig har tillräckligt med tid för båda barnen", men jag vet ju innerst inne att jag är bra. Jäkligt bra vissa dagar och lite sämre andra dagar. Och det är okej, det måste få vara okej, för att vara perfekt varje dag hela tiden är omöjligt. 

Husbygget är nu igång. Vi har valt färger och träslag till höger och vänster och även fast det faktiska huset dröjer ett tag till så känns det bra. Jag får nog mitt hus till slut.

Eftersom gårdagen bjöd på dåligt väder under förmiddagen så passade vi på att föreviga oss själva. Bild nummer två föreställer mig och Lukas, och bild nummer tre är en liten Ella och jag. Randigt är vår grej tydligen.

Att Fotbolls-EM inte gick som jag hade planerat är skit. Skit och trist, men jag har brutit ihop och kommit igen förr så det kommer nog gå även denna gång.