Tjocka jag

Sådärja. Nu får det vara nog. Häromdagen mötte jag mig själv i spegeln när jag promenerade runt i lägenheten med en sovande Lukas i famnen. Det var då det gick upp för mig. Det var då polletten trillade ner. Nog för att jag har fött barn för inte alltför längesedan, men kroppen i spegeln är inte jag. Jag vill inte se ut så men samtidigt så känner jag mig själv utan och innan och vet att jag är skitdålig på att gå ner i vikt. Åtminstone medvetet. Ge mig en Johan som dumpar mig och jag går ner tio kilo utan att blinka. Nu hoppas jag ju dock på att Johan inte återupprepar historien så då krävs andra metoder. Något som motiverar mig är att se resultat. Jag vill kunna fylla i och se grafer och se kalorier försvinna och jag vill väga mig och få skriva in hur många kilon som jag tappat och så vidare och så vidare. Hej Aftonbladets viktklubb. Jag ger det ett ärligt försök och går det så går det och går det inte så blir jag lite ledsen. För min egen skull så måste sockerberoendet försvinna. Det är inte okej att alltid tänka på sötsaker och fika. Efter några dagars nyttigheter så måste jag erkänna att det är galet svårt men otroligt intressant. Det är inte konstigt att jag inte gick ner i vikt tidigare så mycket som jag stoppade i mig varje dag. Det var en kaka där och en godis där och så höll jag på från morgon till kväll. "Jag ska bara äta upp allt godis och sedan ska jag börja mitt nyttiga liv". "Jag börjar på måndag för det är bättre att börja en måndag än någon annan dag i veckan". Jo tjena. Nu har jag börjat och hur det slutar återstår att se.

Mamman och Ellan matchade för övrigt varandra lite igår. Väldigt vackert och vi kände oss extra snygga när vi spatserade på stan och spanade studenter. Lukas var också snygg i vagnen, men utan målade naglar.

Massor med grattis till Oliver som föddes på nationaldagen och som har fått världens bästa föräldrar och världens bästa Melvin till bror!